Gepider

Gepider, en gotisk folkstam, som, vid de öfriga goternas utvandring (i senare hälften af 2:dra årh. e. Kr.) från trakterna vid nedre Weichsel till Svarta hafvets kustland, qvarstannade på ön "Gepidoios" (Weichseldeltat), men slutligen äfvenledes utvandrade i sydlig eller sydöstlig riktning. Anförde af konung Fastida, besegrade de (omkr. 240?) burgunderna och intogo deras land, som sannolikt är att söka i nuv. Galizien. Öfvermodig öfver denna seger angrep Fastida kort derefter (245) den gotiske konungen Ostrogotha, men blef af honom slagen. Gepiderna bibehöllo sig likväl i det af dem intagna landet vid Karpaterna och synas i midten af 300-talet hafva bosatt sig i Siebenbürgen. Efter hunnernas infall i Europa (375) måste de underkasta sig desse, men utbredde sig samtidigt i vester och söder ända till Donau. Under sin konung Arderik följde de Attila på dennes härnadståg till Gallien, 451. Efter Attilas död, 453, voro gepiderna de förste, som gjorde sig oafhängiga af hunnerna, efter Arderiks seger öfver dem 454. De uppträdde derefter som ett mäktigt folk i dessa trakter och innehade äfven landet kring Sirmium (Mitrovitz) och Singidunum (i trakten af Belgrad). Der sökte de motsätta sig ostgotakonungen Teoderiks tåg till Italien, men besegrades 488 (l. 489). Under följande årh. (538--567) lågo de i ofta förnyade krig med sina vestra grannar langobarderna i Pannonien, hvilka slutligen, i förbund med avarerna, besegrade dem och gjorde slut på deras rike. Ännu i 9:de årh., då magyarerna invandrade, funnos enstaka qvarlefvor af det gepidiska folket i Donautrakterna. S. F. H.