Gerhard (Geert), holsteinska grefvar:
1) G. I, stiftare af den rendsburgska linien, 1239, d. 1290, var broder till Birger jarls maka Mechtild och fader till Magnus Ladulås' gemål, Helvig.
2) G. II, den blinde, den föregåendes son, herre till Plön sedan 1290, d. 1312, var först gift (1275) med Ingeborg, dotter af den svenske konungen Valdemar Birgersson, och derefter (1293) med den danske konungen Erik Glippings enka, Agnes af Brandenburg, med hvilken han hade sonen Johan den milde.
3) G. III, den store, vanligen kallad grefve Geert, den förres brorson, f. omkr. 1290, d. 1340, var son till grefve Henrik I (d. 1304) af den rendsburgska linien. Hans ungdoms historia är höljd i mörker och utsmyckad af sagan. Han säges hafva varit ytterst fattig och egnat sig åt studier samt varit bestämd för det andliga kallet. 1312 måste han försvara sina arfsanspråk på Stormarn mot sin farbroder, Gerhard den blinde, och 1315 kom han i besittning af Segebergs slott, då hans vän Hartvig Reventlor af personlig hämdkänsla öfverfallit och dräpt den der residerande grefve Adolf. Ungefär samtidigt slog G. under sig en del af den kielska liniens land, hvilkas innehafvare, Johan, förjagades. 1315 ställde sig G. i länsförhållande till den danske konungen Erik Menved och bisprang honom 1316--17 i striden med markgrefven af Brandenburg samt fick derför Fyen i pant. 1317 måste han kämpa mot sin kusin Adolf af Schauenburg, hvilken sökte att vinna den mördade grefve Adolfs land, och slog honom fullkomligt. 1319 företog han ett härnadståg mot ditmarskarna, som varit Adolfs af Schauenburg bundsförvandter, tillfogade dem först ett betydande nederlag, men blef kort derefter drifven på flykten, hvarför han slöt fred med dem, 1323. Bättre lycka hade G. i sina strider mot den danske konungen Kristoffer II. De togo sin början 1325, med anledning af frågan om förmynderskapet för hertig Valdemar af Sönderjylland, som var G:s systerson. G. vann en lysande seger öfver den danska hären, på Hestebjerget vid Gottorp (1325). Då Valdemar (III) 1326 valdes till konung i Danmark, blef G. hans förmyndare, erhöll Sönderjylland som ärftligt län och satte sig genom svek i besittning af Kristoffers sista borg i Danmark, Vordingborg. 1329 tillbakaslog G. ett nytt anfall af konung Kristoffer på Gottorp och fick (d. 25 Febr. 1330) Fyen som ärftligt län mot återlemnande af Sönderjylland, men på det vilkoret att, om Valdemar doge utan arfvingar, G. å nyo skulle erhålla Sönderjylland och återställa Fyen. G. erhöll derjämte Nörrejylland som pant för sina krigsomkostnader, och Kristoffers äldste son, Erik, skulle äkta G:s syster Elisabet. Närmast till följd af en tvist mellan G. och hans kusin grefve Johan, Kristoffers halfbroder, utbröt striden 1331 på nytt. Erik försköt sin maka och inföll tilllika med sin fader i Sönderjylland, men led ett fullständigt nederlag på Loheden, nära Slesvig (d. 30 Nov. 1331), och dog kort derefter af sina sår. Då Kristoffers andre son, Otto, 1334 gjorde försök att återvinna sin faders land, blef han slagen af G. på Tapheden, vid Viborg (d. 7 Okt. s. å.), och förd som fånge till Segeberg. G., hvilken börjat såsom grefve i en fjerdedel af Holstein, hade nu blifvit herre öfver halfva Danmark. Men inom kort kom han i strid med sin systerson, som var trött på det långa förmynderskapet (till 1336), och med innevånarna i Nörrejylland, hvilka reste sig mot det tyska oket. För att rädda sig ur dessa svårigheter ingick G. (1340) förlikning med hertig Valdemar och med Kristoffer II:s yngste son, prins Valdemar (sedermera Valdemar Atterdag). Samtidigt sökte han kufva resningen i Nörrejylland, samlade en stor här af tyska legoknektar och for härjande fram i landet ända till Randers, men blef der natten till d. 1 April 1340 öfverfallen och dräpt af Niels Ebbesson (se d. o.). -- G. var en skicklig fältherre och en klok statsman, men hård och hänsynslös i valet af medel. Hans stora välde föll tillsammans vid hans död. Han var gift (sedan omkr. 1315) med Sofia af Werle, konung
Erik Glippings dotterdotter, samt efterlemnade tre söner, af hvilka Henrik vann rykte för sin tapperhet (han kallades "H. den jernhårde") och Klaus för sin klokhet, samt dottern Elisabet, hvilken var tilltänkt gemål först åt Valdemar Atterdag och sedan (1362) åt svensk-norske konungen Håkan VI, men slutade som nunna i Vadstena kloster.
4) G. VI, den föregåendes sonson, son af Henrik den jernhårde, blef 1385 grefve af Holstein och fick 1386 i ärftlig förläning hertigdömet Sönderjylland, eller, såsom det från den tiden kallades, Slesvig. Han stupade på ett tåg mot Ditmarsken, 1404. G. var fader till Henrik, Gerhard och Adolf VIII, hvilka 1412--35 förde krig mot konung Erik af Pommern, och till Hedvig, konung Kristian I:s moder. E. Ebg.