Geringius

Geringius, Erik, kopparstickare, född i Bettna socken, Södermanlands län, d. 19 Dec. 1707, blef student i Upsala 1725, prestvigdes 1730 och var en tid husprest hos riksrådet grefve Olof Törnflycht. Han befordrades 1737 till brukspredikant vid Vellinge och kallades straxt derefter (1740) till komminister vid S:t Jakobs och Johannis församlingar i hufvudstaden, i hvilken befattning han afled d. 12 Jan. 1747. -- G. var en lång tid nästan den ende, som utöfvade kopparstickarekonsten i Sverige, och han gjorde det med både flit och framgång. Redan som ung student erhöll han någon handledning i denna konst af den gamle Aveelen; men då denne 1727 afled, måtte undervisningen ej hafva varit särdeles långvarig, utan G. utbildade sig väl mest på egen hand. Hans arbeten äro ganska talrika. Af porträtt kunna såsom de bästa nämnas Ulrika Eleonora, hel figur efter Schröder, Adolf Fredrik, byst, Lovisa Ulrika, motstycke, samt bilderna af Erik Benzelius d. y., Cedercreutz, J. G. Hallman, Jöran Nordberg, Possieth, Matth. Steuchius och Ol. Törnflycht. För vetenskapliga arbeten utförde han tabeller, bl. a. i Vapenboken (fortsatt af hans lärjunge Bergqvist) samt i Triewalds afhandling om eld- och luftmachinen (1734). Han graverade, jämte Bergqvist, Tillaei stora karta öfver Stockholm (1733) och utförde en del minnesrunor, grafmonument o. d. Särdeles i skriftgravering ansågs G. af samtiden ganska utmärkt. Icke häller hans konstblad äro för sin tid utan värde. Han använde i en del af dessa ett bredt streckmanér, utan "contretailler", imiteradt efter Truls Arvidsson och vissa utländska förebilder; men i de flesta står han på vanlig grund och arbetar med fin, ehuru något torr och ängslig grafstickel. -- En son till G., Pehr G., blef samma år som fadern dog (1747) antagen till lärling hos Rehn, hvilken skulle på allmän bekostnad inöfva några unga män i "skedvattensgravyren" (gravure à l'eau forte, etsning). Pehr G. var emellertid alltifrån pommerska krigets början "förare" vid k. artilleriet och gardet och tyckes sålunda hafva, af ett eller annat skäl, öfvergifvit konsten. Han afled 1763 i Danzig som myntgravör. Man eger efter honom några få vignetter på böcker och ett raderadt konturporträtt af grefvinnan Wrede-Sparre, född Törnflycht. -rn.