Gerningsman. 1. Jur., kallas vid ett brott den, som (sjelf eller genom annan) utför den brottsliga gerningen. I motsats dertill benämnas de, hvilka eljest medverka till brottet, delaktiga i detsamma. Begagnar sig någon för en brottslig gernings utförande af annan person, måste, i fall den förre skall blifva att anse såsom gerningsman, den senare (såsom fallet är med en vansinnig eller ett minderårigt barn eller någon, som till följd af en villfarelse ej är medveten om sin handlings verkliga beskaffenhet) tjenstgöra såsom ett blindt verktyg för den förres vilja. I annat fall blir han sjelf gerningsinan, och den, som använder honom, antager då karakteren af det slags delaktig, som kallas anstiftare. Se d. o. -- 2. Förv., handtverkare på landet under och någon tid efter
skråtvånget. (Detta tvång upphäfdes genom Fabriks- och handtverksordningen d. 22 Dec. 1846). Oftast antogs han för en viss socken för att betjena allmogen, men stundom äfven för hela häradet för att betjena ståndspersoner. Sålunda förekommo härads-skräddare, -glasmästare och -målare. Bruken hade sina egna gerningsmän, och ståndspersoner egde rätt att hos sig anställa försvarskarlar (se d. o.). Skräddare, skomakare, smeder, murare och glasmästare voro de handtverkare, hvilka socknen fick antaga. I händelse emellertid särskilda ortförhållanden påkallade undantag från gällande föreskrifter, skulle saken genom landshöfdingen föreläggas K. M:t. Det var på denna långa omväg, som t. ex. fiskarebefolkningen i Kristianopels socken 1825 lyckades få tillstånd att se sig om efter en "socknebödkare" till förfärdigande af nödiga fiskekärl; och från början af 1800-talet finnas åtskilliga k. bref. som meddela handtverkare tillåtelse att på landsbygden anlägga färgerier eller att utöfva kruk- och kakelugnsmakareyrket m. m. -- Vid gerningsmans antågande hördes socknemännen inför häradsrätten, hvarefter landshöfdingen utfärdade den utseddes gerningsbref, som på 1820-talet kostade 36 sk. banko i lösen. Fann rätten sådant nödigt, tilläts gerningsmannen taga lärdräng, som dock förut bort hafva praktiserat i yrket såsom lärgosse i staden. Husbonden erlade en särskild personel skatt, gerningsören (se d. o.), och lärdrängen behandlades i beskattningsväg som allmogens drängar. 1. J. H-r. 2. Kbg.