Ghika

Ghika, albanesisk fursteslägt, till hvilken sedan 1600-talet flere af Moldavas och Valakiets hospodarer hörde. Den förste af dessa var Georg G., hvilken blef hospodar i Moldava 1658 och i Valakiet 1660. Hans son, Gregorius, och sonson Mattias voro äfvenledes hospodarer i Valakiet. Mattias' söner, furstarna Alexander I och Gregorius II, blefvo stamfäder för tvänne linier af ätten. -- 1. Alexander X, född 1795, utnämndes 1834 på rysk begäran till hospodar i Valakiet, hvarest han genast ställde sig i spetsen för det liberala och nationella partiet. Han sökte befria sitt folk från turkiskt och ryskt inflytande, höja folkbildningen genom skolors anläggande och lätta de lägre klassernas bördor. Han råkade dock i strid med både de radikale och aristokraterna och såg sig 1837 tvungen att söka hjelp mot dem i Petersburg. Då äfven oppositionen vändt sig med sina klagomål till ryska regeringen, kom denna i tillfälle att mera än förut inblanda sig i Valakiets angelägenheter. Den kraft A. ådagalade vid undertryckandet af ett uppror, i hvilket ryske konsuln i Galacz tagit del, gjorde, att Ryssland hos Porten utverkade hans afsättning, 1842. 1856 blef han af sultanen utnämnd till kaimakam i Valakiet och innehade denna befattning till 1859. Död 1862. -- 2. Gregorius Alexander, född 1803, erhöll sin uppfostran i Tyskland och Frankrike och slöt sig vid sin återkomst till fäderneslandet till det antiryska partiet. 1849 blef han vald till hospodar på 7 år och verkade såsom sådan för en mängd reformers genomförande. Då ryssarna 1853 inryckte i furstendömet, måste han lemna detsamma, men återvände i de österrikiska truppernas följe. Emedan han visade sig gynsamt stämd för den ifrågasatta föreningen af Moldava och Valakiet, kom han i spändt förhållande till turkiska och österrikiska regeringarna. 1856 upphörde hans hospodarvärdighet, hvarefter han begaf sig till Frankrike. 1857 beröfvade han sig sjelf lifvet genom ett pistolskott. -- 3. Joan, furste, rumansk statsman, f. 1817. blef 1843 professor i matematik och politisk ekonomi i Jassy och grundade 1844 tillsammans med Alexandri och Cogalniceano en politisk tidskrift. Tidigt en anhängare af det nationella partiet, inträdde han i den komité, som organiserade Juni-revolutionen 1848. Efter furst Bibescos flykt från sin hufvudstad sändes han af provisoriska regeringen som chargé d'affaires till Konstantinopel, der han förvärfvade turkiska regeringens ynnest och utnämndes till guvernör samt 1856 till furste af Samos. Då Kusa 1859 blef Valakiets furste, återvände J. hem. 1866 blef han af Rumanias furste, Karl af Hohenzollern, utsedd till ministerpresident, men lemnade redan d. 5 Mars 1867 denna post till följd af ett misstroendevotum i Andra kammaren. Sedan han i spetsen för oppositionen lyckats i Dec. 1870 störta ministèren Epureano, utnämndes han åter till kabinettets chef. Men då han började arbeta på Karls störtande och sin egen upphöjelse till furste, måste han d. 23 Mars 1871 åter utträda ur kabinettet. 1878 utnämndes han till guvernör i Dobrudja och valdes 1879 till senator. 1843 utgaf han i Paris under signaturen G. Chainoi Dernière occitpation des princtpautés danubiennes.