Gillberg. 1. Härad och tingslag i Värmlands län, Söder-Sysslets fögderi och domsaga. Arealen 124,175 har. 17,741 innev. (1880), Häradet omfattar socknarna Gillberga, Långserud, Stafnäs, Högerud, Glafva, Värmskog och största delen af Svanskog. -- 2. Kontrakt i Karlstads stift, omfattande pastoraten Gillberga med Långserud, Kila med Tveta och Svanskog, Stafnäs med Värmskog och Högerud samt Glafva. 23,160 innev. (1880).
1. Gillberg, Jakob, kopparstickare, föddes i Värmland 1724. Han genomgick Karlstads gymnasium och vistades 1746--48 som student i Upsala. 1749 började han studera teckning och ingick snart vid fortifikationsstaten, der han blef konduktör samt fortfarande flitigt tecknade och målade. Af hvilken anledning han kom att äfven studera gravyr, är obekant. Hans första arbeten af detta slag, några porträtt från 1751 och följande år, äro ej särdeles märkvärdiga; möjligen äro de utförda under handledning af Bergqvist. G:s skicklighet tilltog emellertid ganska raskt, och han kunde sommaren 1755 afresa till Paris med offentligt understöd för att utbilda sina anlag. Der studerade han den högre streckgravyren, företrädesvis under Laurent Cars, och vinnlade sig äfven om det då nyss i bruk komna crayonmanéret samt om raderingskonsten. Under sin vistelse i Paris, hvilken han äfven begagnat till studier vid der varande konstakademi, nämndes han 1757 till löjtnant vid fortifikationen. G. återkom 1758 till fäderneslandet och började genast vinna anseende såsom skicklig kopparstickare och etsare. Han inrättade en undervisningsanstalt för denna konst, i hvilken en mängd förnäma personer, bland dem dåv. prinsarna, lärde sig radera landskap. Då Adelcrantz i Febr. 1768 å nyo upplifvade målare- och bildhuggare-akademien, blef derför G. kallad till ledamot af densamma och samtidigt nämnd till professor i teckning (fullmakt 1773). Han fortfor under dessa år att utgifva en del större konstblad, särdeles porträtt, af hvilka flere tillhöra det förnämsta, som svensk grafstickel frambragt. Från 1780 togs hans tid hufvudsakligast i anspråk för gravyrerna till "Gustaf III:s medaljhistoria", ett storartadt företag, som stod under ledning af Fr. Sparre och fortsattes till inemot seklets slut, men aldrig blef fulländadt. Till biträde dervid hade han mot slutet sin elev Heland, som sedan öfvertog verket. G. afled i Stockholm d. 15 Okt. 1793.
G:s arbeten äro talrika och delvis utmärkta. Från skedet före hans vistelse i Paris härröra ganska många porträtt, bland hvilka må nämnas Adolf Fredrik, Lovisa Ulrika (1754) och Ol. Estenberg, samt den sällsynta karikatyren öfver "risbastugan" (1755) och bokillustrationer. I Paris utförde han bilder i crayonmanér, såsom sitt eget porträtt (1758), och facsimiler efter handteckningar af Parrocel m. m. Bland hans senare arbeten må nämnas flere landskap, delvis efter egen komposition, Le berger content (1768) och Le berger fatigué (1770), båda efter Hemskerk, Dockorna i Karlskrona (3 blad), figurbladen Neptune et Amphitrite, efter Natoire (1765), hans förnämsta arbete i denna väg, Konungens ankomst till Loka 1762, efter Aug. Ehrensvärd (1766), m. fl. Men mest framstående äro porträtten, i hvilka G. utvecklar en allt elegantare och finare grafstickel, som dock mot slutet gör modelleringen något för mycket mjuk och rundad. Såsom hans mästerstycken i detta fack kunna nämnas Nordencrantz, efter Krafft (1772), i fråga om accessoarernas förträfflighet och modelleringens finhet hans yppersta verk, Gustaf III, efter Pasch (1773), och motstycket Sofia Magdalena (1774), Per Suther, efter densamme (1773), i crayon, J. Engeström (1778), kronprinsen Gustaf Adolf, efter Sergel (1781), sJ. Wåhlin, efter U. Pasch (1782) samt K. Fr. Scheffer (1784). Stort rykte vunno hans teckningar och gravyrer för Barnabok, h. k. höghet kronprinsen i underdånighet tillägnad af samfundet Pro Fide et Christianismo (1780), vanligen kallad "Kronprinsens abc-bok", med underskrifter af Wellander, flere gånger upplagd. Hans senaste arbete var, som ofvan nämndes, kopparsticken i Skåde-penningar öfver de förnämsta händelser som tillhöra konung Gustaf III:s historia, af hvilka han och Heland utförde sammanlagdt 87 blad. Först 1858 utgafs en liten upplaga af de sålunda utförda bladen, hvilkas gravering och tryckning af den särskildt derför anställde Grandel d. y. kostat konungen och hans son betydande summor. Många af dessa medaljer, hvilkas ämnen uppgåfvos af Adlerbeth och tecknades af Masreliez, hafva aldrig blifvit präglade. -- G. bildade i sin skola en mängd förnäma dilettanter på 1760-talet, bland hvilka Albr. Lantingshausen var den mest framstående. Af verklige kopparstickare voro J. Grandel och M. E. Heland hans lärjungar. -rn.
2. Gillberg, Jakob Axel, miniatyrmålare, den föregåendes son, föddes i Vestmanland 1769 och inskrefs tidigt vid fortifikationen såsom kadett. Redan vid tolf års ålder var han elev af målareakademien och vann inom densamma flere
pris samt kunde 1785 t. o. m. utställa en miniatyrkopia derstädes, som han målat efter Corn. Höyer, en dansk, som vid denna tid besökte Stockholm och lemnade den unge G. någon handledning. Omkr. 1790 begaf han sig för konststudiers idkande utomlands och fortsatte dessa under sju år, under hvilken tid han uppehöll sig i Holland, Belgien, Frankrike och England, företrädesvis i Haag och London. Efter sin återkomst blef han kapten vid fortifikationen och nämndes i Febr. 1798 till professor vid akademien. Några år senare blef han major. 1799 uppträdde G. å nyo som utställare i akademien, och dermed var hans rykte grundlagdt, ett rykte, som han genom en otroligt flitig och ofta lycklig konstutöfning länge bibehöll. Det var som porträttör G. anlitades, och under de första årtiondena af 1800-talet strödde han rikligt kring sig alster af sin fint spetsade pensel och sitt lätta ritstift. Endast sällan utförde han arbeten af större omfång, t. ex. Karl XIII:s, Karl XIV:s och Desiderias bilder i kroppsstorlek och miniatyr; äfven bilder å elfenben af hans hand äro jämförelsevis sällsynta. Deremot arbetade han en otrolig mängd bilder å fint pergament, der bakgrunden fick behålla sin ursprungliga färg, och anletsdragen, i profil, målades eller tecknades med blyerts och lätt höjdes med färger. Dessa bilder äro fina, hårda och ej sällan stela, men vittna alltid om konstnärlig talang. G. besatt dervid den väsentliga egenskapen att kunna "träffa likheten", ehuru hans bilder äro tämligen akademiskt uppfattade. -- På sin höga ålderdom valdes G. till konstakademiens direktör (1840) och innehade denna befattning till sin död, som inträffade i Stockholm 1845. Hans arbeten finnas strödda öfver hela landet; några bland hans bättre förvaras i nationalmuseet. -rn.
3. Gillberg, Karl Gustaf, tecknare, litograf, den föregåendes broder, föddes i Vestmanland 1774, blef elev af målareakademien och åtnjöt undervisning af Belanger i landskapsmålning. Med J. W. Schmidt deltog han 1799 i en resa genom en del af Sverige och tecknade derunder 14 utsigter, hvilka utgåfvos i aqvatintagravyr tillsammans med resebeskrifningen (Reise durch einige schwedischen provinzen. Hamburg 1801). Flere andra arbeten af G. utgåfvos äfven vid samma tid; det vackraste är början af ett svenskt uniformsverk, af hvilket blott några blad, graverade af Laurens i Berlin och utmärkt färglagda, utkommo. G. ingick vid fortifikationen, deltog med utmärkelse i Sveriges fälttåg 1813--14, befordrades till major samt blef lärare i teckning vid krigsakademien på Karlberg. Som teckningslärare utgaf han några tämligen obetydliga litografiska planscher: Etuder till trän för landskapstecknare (4 häften, 1829--30), Vernets etuder till hästar (3 häften, 1830--31), Jagtstycken efter Horace Vernet och Newton Fielding (4 häften, 1832--33). G. afled i Stockholm d. 3 Juni 1855. -rn.