Girardon [sjirardång], François, fransk bildhuggare, f. 1630 (28), d. 1715, kom först i lära
hos en träsnidare och skar helgonbilder, öfvergick derefter till stenfigurer och fick slutligen tillträde till bildhuggaren F. Anguiers atelier i Paris. Efter studier i Rom återvände han 1652 till Paris, der en lysande bana för honom öppnades, tack vare Ludvig XIV:s gunst och det vänskapliga förhållandet till dennes allsmäktige målare Charles Lebrun. Bland G:s arbeten må nämnas en grupp för parken i Versailles, kallad Apollos bad, Richelieus grafvård i Sorbonne (Paris), utförd 1694 efter ett utkast af Lebrun, och Ludvig XIV:s kolossala ryttarestod på Vendôme-platsen, förstörd under revolutionen 1792, men till idén bevarad genom en liten, lifligt utförd bronsstatyett i Louvre. Derjämte finnes i Versailles utom den ofvan nämnda gruppen, som tillhörde G:s yngre dagar, en mängd dekorativa grupper och enstaka figurer. Den förnämsta är Proserpinas bortröfvande, hvilken, såsom grupp betraktad, är uppbyggd med mycken energi och skicklighet. G. utförde äfven medaljonger och byster, bland hvilka må nämnas en mästerligt genomförd marmorbyst af Boileau (i Louvre), särskildt utmärkt för sin realistiska kraft. -- G:s stil utgör en sammansmältning af den äldre franska konstriktningen med Berninis, d. v. s. med barockskulpturens sträfvanden. Totalintrycket af hans verk blir derför mycket teatraliskt och ytligt; men han är utmärkt i det tekniska och säker i behandlingen samt eger onekligen en viss gratie, hvarjämte, likasom i allmänhet hos den franska konsten äfven under klassicitetens och förkonstlingens dagar, ett skarpt öga för natur och verklighet hos honom icke förnekar sig, när det gäller att uppfatta och framställa en bestämd lefvande person. -- G:s maka, Catherine Duchemin (d. 1698), var blomster- och fruktmålarinna. C. R. N.