Glad

Glad, Rasmus (Erasmus lætus), dansk-latinsk författare, född omkr. 1520 i östra delen af Jylland, studerade 1548--50 i Rostock, var från 1554 professor vid Köpenhamns universitet i åtskilliga ämnen, slutligen (från 1560, sedan han tagit den teologiska doktorsgraden i Wittenberg) i teologi, och adlades 1569. 1572--74 vistades han med konungens tillåtelse utomlands (i Basel och Frankfurt am Main), för att ombesörja tryckningen af sina stora latinska dikter. 1574 utbytte han sin professorsstol mot ett pastorat i närheten af Köpenhamn. Död 1582. Utom några danska skaldestycken, bl. a. ett om Falkenberg-slaget (1565), utgaf G. ett stort antal latinska dikter: Bucolica (1560), tillegnad Melanchthon; De re nautica (1573), som är tillegnad den venezianska republiken och innehåller vigtiga underrättelser om Nordens handelsförhållanden vid den tiden; Colloquia moralia (s. å.), tillegnad Kristian II:s dotterson, hertig Karl af Lorraine, och framställande samtal mellan växter och djur, till sist mellan Tibern och Gudenå, som prisar Jyllands härligheter; Margaretica (s. å.), tillegnad drottning Elisabet af England; Res danicae (s. å.), en versifierad historia om och beskrifning af Danmark, hvilken ar märklig genom den varma fosterlandskänsla, som genomgår densamma, genom en i synnerhet på Nordiska sjuårskrigets tid förvånansvärd böjelse att framhålla svenskarnas mandom och genom ett stort antal lifliga karakteristiker af samtidens framstående män; De republica Noribergensium (1574), tillegnad Nürnbergs råd; Romanorum caesares italici (s. å.), en romersk kejsarekrönika från Caesar till Diocletianus, och De nato baptisatoque primo Frederici secundi filio Christiano (1577), en festdikt med anledning af Kristian IV:s dop. Derjämte författade han (1581) en aldrig utgifven och numera förkommen dikt, Venero, som var tillegnad påfven och tyckes hafva varit en satir öfver påfvedömet. Med stor lätthet tillegnade G. sig de klassiska förebildernas form och stil, och Danmark har icke egt någon mera produktiv skald på latinska språket. Men i sjelfva verket var G. långt mera betydande som historiker än som skald, och efter Saxos tid var han den förste, som lät utlandet veta något om Danmark och danska förhållanden. C. R.