Gladorna

Gladorna, Milvini, zool., bilda en särskild underfamilj bland dagroffoglarna, hvilken igenkännes på sin långa, ofta klufna eller inskurna stjert och sina långa, smala och spetsiga vingar, som nå till stjertspetsen. Hufvudet är litet eller medelmåttigt, halsen kort, kroppen oftast långsträckt, näbben försedd med hakformig spets, vanligast utan tand och ej synnerligen stark; klorna äro svaga och mindre krökta, tarserna framtill fjäderklädda uppåt och plåtbelagda nedåt. Gladorna förekomma i alla verldsdelar; de flyga ej snabbt, men utmärkt väl och vackert, hvarvid de kunna sväfva länge utan vingslag. På marken röra de sig vanligen mindre ledigt. De äro rofgiriga, men icke modiga, omvexlande listiga, skygga eller närgångna. De lefva af smärre däggdjur och foglar, kräldjur och groddjur, insekter och afskräden. Sina bon bygga de på klippor, i kyrktorn, höga träd o. s. v. C. R. S.