Glanssot

Glanssot, Fuligo splendens, farm. med., den svarta, glänsande skorpa, som bildas i nedre delen af rökgången från eldstäder, der vegetabiliska ämnen (ved o. d.) undergå förbränning, hvilken i vanliga eldstäder aldrig är fullständig. Glanssotet uppstår af det vanliga pulverformiga sotet (eller röken), derigenom att detta mekaniskt sammanbindes medelst den vattengas och de tjärämnen, som bildas vid förbränningen. Glanssotet innehåller i vexlande mängd ett stort antal s. k. vidbränningsämnen, uppkomna genom det slags torr destillation, som veden under förbränningen undergår. Sotet innehåller sålunda kol, kreosot, brandhartser, salter, flere tjärämnen o. s. v. Glanssot meddelar åt vatten en brun färg. Det är till färgen brunsvart, glänsande samt har en vidbränd lukt och smak. Svenska Farmakopén påbjuder, att endast sådant glanssot får användas, som är bildadt genom förbränning af ved, icke af stenkol eller bränntorf, emedan af stenkol bildadt glanssot innehåller svafvel, och glanssot af torf har en högst vidrig lukt. -- Glanssotet begagnades redan af de gamle grekiske läkarna och har bibehållit sig i bruk intill våra dagar, ehuru dess användande numera är mycket inskränkt. Svenska Farmakopén upptager två slag af sotdroppar, Liquor fuliginis alkalinus (alkaliska sotdroppar) och Liqu. fuliginis faetidus (sotdroppar med dyfvelsträck). Båda äro högst vidriga läkemedel, hvilka användas någongång, i dos af 30 till 60 droppar, mot hysteriska krämpor samt, i synnerhet den sistnämnda beredningen, såsom ganska verksamma, s. k. marodördroppar. O. T. S.