Glas

Glas är en genom smältning åstadkommen blandning af åtskilliga kiselsyrade salter, hvilkas baser hufvudsakligen utgöras af kali, natron, kalk, manganoxid, jernoxid och blyoxid. Dessa baser ingå icke alla samtidigt i glaset, utan ar användandet af den ena eller andra af dem beroende dels på ändamålet, hvartill glaset skall brukas, dels på tillgången vid de olika glasbruken. Sålunda erhålles ett mycket hårdsmält glas, om den hufvudsakliga basen är kali, hvaremot natronglaset är betydligt lättsmaltare, äfvensom i kallt tillstånd mjukare och lättare bearbetadt än kaliglaset. Den senare egenskapen besitter det blyhaltiga glaset i ännu högre grad. Bland råmaterialen för glasberedningen ingå äfven ofta såsom affärgningsmedel mycket syrehaltiga metalloxider eller salter, såsom brunsten, arseniksyrlighet, mönja, salpeter. Dessutom tillsättas äfven ofta andra metalloxider, såsom kopparoxidul, kopparoxid, koboltoxid, manganoxid, jernoxid, kromoxid, nickeloxid o. s. v., för att meddela glaset någon viss specifik färg. Jernoxid ingår ofta som en förorening i värdelösare glassorter. -- Med afseende på sammansättningen indelar man glaset i tvänne hufvudklasser, nämligen blyfritt glas och blyhaltigt glas; med afseende på den färdiga produktens form skiljer man mellan hålglas, taffelglas och gjutet glas. Det blyfria glaset nyttjas förnämligast såsom hvitt: till mindre speglar, hålglas, äfvensom till optiska ändamål, s. k. kronglas; såsom hvitt, halfhvitt eller grönt: till fönstereller taffelglas och medicinalglas; såsom grönt eller brunt: till buteljglas. Det blyhaltiga glaset nyttjas till kristallglas och slipade föremål, till optiska glas eller s. k. flintglas, till strass (konstgjorda ädelstenar) och emalj. -- Glasets mest framstående egenskaper äro, som bekant, genomskinlighet, glans, hårdhet och oföränderlighet. Dessa egenskaper kunna emellertid hos olika glassorter vara ganska olika, beroende af de ingående beståndsdelarnas mängd och beskaffenhet. En annan egenskap hos glaset är, att det låter bryta sig utefter ritsor, som repas deri med en hårdare kropp, såsom diamant eller en hård stålspets. Jämte alla förtjenster har emellertid glaset det felet att vara skört och bräckligt, ett fel som man sökt och äfven i ganska hög grad lyckats hafva genom glasets härdning (jfr Glasfabrikation, sp. 1265). -- På glasets förhållande vid höga temperaturer beror dess egenskap att låta forma sig till de mest olika föremål. Vid mycket hög temperatur är glaset tunnflytande som sirap och kan då gjutas i formar. Denna egenskap tillgodogöres vid tillverkningen af större speglar och de nu för tiden så mycket använda stora butikfönstren. Vid en något lägre temperatur antager glasmassan en utomordentlig seghet, så att den med lätthet antager olika former och äfven kan spinnas till den finaste tråd. Sålunda har det visat sig, att man på ett hjul af en fots diameter och med en omloppshastighet af 500 hvarf i minuten kunnat af ett stycke termometerrör spinna en tråd af 900,000 fots längd, hvars tjocklek knappast var mätbar, men som dock efter hela sin längd var ihålig. På glasets utomordentliga seghet vid rödglödgningstemperaturen beror glasblåsarekonsten (se Glasfabrikation). En annan egenskap, som för denna industri är af icke mindre värde, är att man vid denna temperatur kan endast genom beröring fästa tvänne stycken glasmassa vid hvarandra. C. A. D.