Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Gnagare

Ämne: Däggdjur: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 1311–1313 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Gnagare, Glires, zool., utgöra en särdeles naturlig och väl begränsad ordning bland däggdjuren. Lemmarna äro fyra till antalet och utan motsättlig tumme, men försedda med klor. Tänderna äro af två slag: framtänder och kindtänder; hörntänder och roftänder saknas. Framtänderna, två i hvardera käken, äro långa, försedda med emalj på främre sidan, mejselformig krona och öppen rot, qvarsitta hela lifvet igenom och fortfara att växa under djurets hela lif. Någon gång finnas bakom de båda framtänderna i öfverkäken två smärre, som dock äro underkastade ömsning, sakna emalj och ej duga att gnaga med, hvilket deremot är händelsen med de förra. Underkäkens ledknappar äro långsstående. -- Många gnagare hafva stora kindpåsar, som sträcka sig ända till skuldrorna och användas vid de insamlade födoämnenas hemförande till boet. Gnagarnas lefnadssätt är mycket vexlande. Somliga vistas i träden, andra på marken, några i vattnet och en del i af dem sjelfva gräfda hål. Alltefter sitt olika lefnadssätt klättra, springa, simma eller gräfva de med stor skicklighet. I allmänhet hafva de väl utbildade sinnen, äro snabba och lifliga, men ej särdeles kloka. De lefva enstaka, parvis, familjevis eller i större och mindre skaror. Då fara hotar, skynda de att gömma sig, men få utveckla dervid någon list. Gnagarna lifnära sig hufvudsakligen af växtämnen, t. ex. rötter, bark, blad, blommor, frukter, gräs, mjölhaltiga rotknölar o. s. v.; för att kunna draga nytta af sådan föda, hafva de fått en ansenligt lång tarmkanal. Några förtära äfven djurämnen och äro allätande. Många, som ej kunna uthärda kölden, samla vinterförråd, oftast på underjordiska ställen, och tillbringa vintern i mer eller mindre djup dvala. Somliga uppföra särdeles konstmässiga boningar, hvilka från äldsta tider ådragit sig stor uppmärksamhet från menniskans sida. I förhållande till sin ringa storlek spela gnagarna en mycket betydelsefull rol i naturens hushållning. De hafva blifvit bestämda dels att tjena till föda åt andra djur, dels att hindra en alltför stark utveckling af växtligheten; dock skulle de ödelägga densamma, om de icke hade otaliga fiender och vore utsatta för många sjukdomar. Att de det oaktadt icke duka under i kampen för tillvaron, beror på deras utomordentliga fruktsamhet. Endast ett ringa antal former af denna familj, hvilken utgör nära en tredjedel af hela däggdjursklassen och räknar omkring 700 arter, är till direkt nytta eller skada för menniskan, och blott ett fåtal förtjenar att tämjas. Medlemmar af denna ordning finnas i nästan alla trakter på jorden, i skogar, på öppna fält eller i öcknar, i dalar och ända upp till den ständiga snön på bergen.

Gnagarna hafva af V. Lilljeborg blifvit indelade på följande sätt:

A. Framtänder ofvan två. I. Underordningen Simplicidentati.

1. Vadbenet nedtill sammansmält med skenbenet.

a. Nyckelbenet rudimentärt. Bakfötternas inre tå motsättlig. 1. Lophiomyoidae.

b. Nyckelbenet fullständigt.

aa. Öfverkäkens okbensutskott delade.

α. Blindtarm förefinnes.

αα. De bakre lemmarna äfvensom de främre af vanlig storlek.

* Ögon och ytteröron väl utbildade. 2. Muridae.

** Ögon och ytteröron outvecklade. 3. Spalacidae.

ββ. De bakre lemmarna mycket långa och de främre mycket små. 4. Dipodoidae.

β. Blindtarm saknas. Kindtänderna fyra ofvan och fyra nedan på hvardera sidan. Svansen med mer eller mindre lång och tät hårbeklädnad. 5. Myoxidae.

bb. Öfverkäkens okbensutskott odelade. Kindtänderna fyra ofvan och fyra nedan på hvardera sidan, oftast med ofullständiga rötter.

α. Svansen trind och af vanlig form. 6. Saccomyoidae.

β. Svansen horisontalt plattad, fjällbetäckt. 7. Castoridae.

2. Vadbenet skildt från skenbenet.

a. Öfverkäkens okbensutskott odelade. Bakre ögonhålsutskott finnas. 8. Sciuridae.

b. Öfverkäkens okbensutskott delade genom stora undre ögonkanaler, som vanligtvis äro bredare nedtill.

aa. Nyckelbenet fullständigt.

α. Kindtänderna på hvardera sidan fem i öfre och fyra i undre käken med ofullständiga rötter. 9. Haploodontoidae.

β. Kindtänderna fyra, någon gång tre på hvardera sidan.

αα. Deras kronor afdelade i jämnlöpande, emaljomslutna lameller, och deras rötter ofullständiga. 10. Chinchillidae.

ββ. Deras kronor icke afdelade i jämnlöpande lameller, utan försedda blott med mer eller mindre djupt ingående bukter i emaljen. 11. Spalacopodoidae

bb. Nyckelbenet är ofullständigt eller saknas. 12. Hystricidae.

B. Framtänder ofvan fyra. II. Underordningen Duplicidentati. 1. Nyckelbenet fullständigt. Inga bakre ögonhålsutskott. 13. Lagomyoidae.

2. Nyckelbenet ofullständigt eller outveckladt. Bakre ögonhålsutskott finnas. 14. Leporidae.

Båda de här upptagna underordningarna, af hvilka den förra är långt artrikare och omfattar nära åtta niondedelar af alla kända gnagare, förekomma i Sverige. Den talrikaste familjen är Muridae, som innehåller öfver 300 arter och är den för hela ordningen mest typiska liksom den mest härdiga och kosmopolitiska. Endast fem af de fjorton familjerna tillhöra Sveriges fauna, nämligen mössdjuren (Muridae), hasselmössen (Myoxidae), bäfrarna (Castoridae), ekorredjuren (Sciuridae) och hardjuren (Leporidae), med tillsamman 21 arter, hvaraf 2 uppgifna för Sverige, men osäkra, 1 tam och 1 sannolikt utdöd. C. R. S.