Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Gnaphalium

Ämne: Växtsläkten och örter (korta släktartiklar) · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 1313 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Gnaphalium L., bot., farm., växtslägte, af nat. fam. Synanthereae Rich., kl. Syngenesia L., med alla blommorna rörformiga, i disken 2-könade, i kanten honblommor, och alla pistillerna med 2-klufvet märke; skalfrukterna äro försedda med hårpensel och fästet bart. Från detta slägte har i en senare tid afsöndrats slägtena Helichrysum (se d. o. och Eternell) samt Antennaria (se Kattfot). Till Gnaphalium föras i svenska floran 6 arter jämte några varieteter, hvilka alla äro mindre örter, ofta ulligt ludna, med hela, smala blad och små, oftast tättsittande blomkorgar, samlade i hufvud eller ax, mera sällan i qvast. G. arenarium har hinnaktiga, glänsande, citrongula (stundom pomerans-gula) holkfjäll och svafvelgula blommor, hvilka torkade bibehålla sig oförändrade och bilda ett slags gula eterneller. Den förekommer på sandhedar i de sydligaste landskapen, samt på Gotland och Öland. Dess blommor, Flores Stoechadis citrinae, hafva begagnats såsom kraftigt urindrifvande, för hvilket ändamål äfven nyttjats den sydeuropeiska, välluktande G. Stoechas L. (Fl. Stoechadis neapolitanae). Flere andra arter hafva äfven begagnats i medicinen. De vanliga immortell- eller eternell-kransarna, som ofta läggas på grafvar, äro af G. orientale L., som härstammar från ostindiska öarna och odlas i stor skala i södra Frankrike. G. Leontopodium Scop., tyskarnas Edelweiss (Fr. Patte du lion), är omtyckt såsom en vacker minnesblomma från södra Europas högre alptrakter, hvilkens snöhvitt ulliga blomkorgar bilda ett slags eterneller. O. T. S.