Grillparzer, Franz, tysk dramatiker, föddes 1791 i Wien, inträdde 1813 i statens tjenst der han avancerade till arkivdirektor, fick 1856 afsked med hofråds titel, utnämndes 1861 till riksråd på lifstid och invaldes 1847 i den österrikiska vetenskapsakademien. Död 1872. Som dramatisk skald uppträdde han första gången 1816, med sin Ahnfrau (6:te uppl. 1844; "Stamfrun", 1835), en ödestragedi, som gjorde hans namn bekant i hela Tyskland. Detta stycke hvari författaren öfverdref det fatalistiska element, som Z. Werner och Müllner använda i sina dramer, verkar förnämligast genom det veka och melodiösa språket samt genom det skakande i åtskilliga situationer. Till samma slags romantiska dramer höra Sappho (1818; 4:de uppl. 1856; "Sappho", öfvers. af A. A. Grafström och uppförd på Kongl. teatern 1833) och trilogien Das goldene vlies (1822), som utmärka sig genom många enskilda skönheter, men vanställas af sentimentalitet och retoriskt patos. Det kanske mest betydande af G:s arbeten är det historiska sorgespelet König Ottokars glück und ende (1825; 2:dra uppl. 1852), som
genomtränges af dramatiskt lif, ehuru äfven det lider af sentimentalitet och brist på sanning i karaktersteckningen. I åtskilliga af sina stycken, mest i den dramatiska sagan Der traum ein leben (1840) påminner G. om Calderon. G. har äfven skrifvit en täck novell, Der spielmann (1840), och vackra lyriska dikter. Hans samlade verk utkommo 1872 (2:dra uppl. 1874). Jfr Betty Paoli, "Grillparzer und seine zeit" (1875).