Grot

Grot, Jakov Karlovitj, rysk författare, högt förtjent om Sverige genom att i Ryssland sprida kännedom om Sveriges literatur och historia, föddes i Petersburg d. 27 Dec. (n. st.) 1812. Han är sonson till den genom sitt historiska författareskap ("Bemerkungen über die religionsfreiheit in Russland", 1798) bekante pastorn i St. Katarina församling i Petersburg, Joakim Kristian G., som under Peter III:s regering (1762) inflyttade från Holstein-Plön till Ryssland. G. visade tidigt afgjord böjelse för språkstudier. Latin, tyska och iranska inhemtade han under lärares ledning i Alexandrovska lyceet på Tsarskoe-Selo, men tillegnade sig derjämte, på egen hand, de italienska, engelska, skandinaviska och slaviska språken samt gjorde en ganska noggrann bekantskap med grekiskan och finskan. Efter att 1832-39 hafva tjenstgjort i ministerkomitén och kejserliga rådet, egnade han sig uteslutande åt vetenskapliga och literära arbeten. Några af honom i sammanhang med hans då nyss vunna kännedom af svenskan publicerade skrifter, som väckte uppmärksamhet, föranledde 1841 hans utnämning till professor i ryska språket, literaturen och historien vid Helsingfors universitet, der hans föreläsningar, som alltid höllos på svenska, hufvudsakligen berörde den ryska historien. 1852 kallades han till lärare för Alexander II:s tvänne äldsta söner, Nikolaj (d. 1865) och Alexander (nuv. kejsaren), och till professor i ryska literaturen vid ofvannämnda lyceum. Efter att först såsom lärare, sedan såsom inspektor hafva ledt prinsarnas vetenskapliga studier, lemnade han 1859 denna befattning och egnade sin verksamhet uteslutande åt kejserliga vetenskapsakademien, hvaraf han blifvit ledamot 1855. G. är geheimeråd (1871) med predikatet excellens, doktor vid Petersburgs (1869), hedersledamot af Moskva (1880) och hedersdoktor vid Lunds (s. å.) universitet m. m. Han har flere gånger besökt Sverige, bl. a. 1877, då han såsom representant för Vetenskapsakademien i Petersburg bevistade Upsala universitets jubelfest. G. debuterade såsom författare med en rysk öfversättning af Byrons "Mazepa" (1838), införd i den af Puschkin grundlagda journalen "Sovremennik", hvari han blef en flitig medarbetare. Bl. a. författade han till densamma artiklarna Znakomstvo s' Runebergom (1838. Bekantskapen med Runeberg), hvartill voro fogade en öfversättning af några af Runebergs smärre dikter, en öfversigt af svenska literaturens historia och öfversättningar af några af Franzéns, Atterboms, Stagnelius' m. fl:s skaldestycken, O finnach i jich nazionalnoj poezii (1840. Om finnarna och deras folkpoesi), med öfverblick af Kalevalas innehåll, Strjelki olenej och Nadesjda (sammandrag af Runebergs "Elgskyttarna" och "Nadeschda"), Otjerki iz istorii Schvetsii (Skisser ur svenska historien, efter Fryxell), Otjerki iz istorii schetskojvojni goda 1808 (Skisser ur 1808 års svenska krigs historia) och Listki iz skandinavskago mira (1845-46. Blad ur den skandinaviska verlden). Bland andra G:s skrifter rörande skandinaviska och särskildt svenska förhållanden må nämnas: O skandinavskoj mifologii (1839, i "Atetjestvennyja zapiski". Om den skandinaviska mytologien), Vaspominanija iz putesjestvija v'Schvetsii (1847, i "Petersb. Vjedomosti". Minnen från en resa i Sverige), Ot Melara do Vettera (1850, i "Severnoe obozrjenie". Från Mälaren till Vettern), Geteborg (1850, i "Zvjezdotjka". Göteborg), Stokgolm (s. å. Stockholm), Zapiska o putesjestvii v' Schvetsii i Norvegii (1874, i Ryska Vetensk.-akad:s handl. Bref om en resa i Sverige och Norge), Vospominanija o 400 letnjem jubileje Upsalskago universiteta (1878, i Ryska Vetensk.-akad:s handl. Minnen från Upsala universitets 400-åriga jubelfest) samt en mängd öfversättningar och referat af svenska, i synnerhet historiska, publikationer. Särskildt bör påpekas G:s förträffliga, i originalets versmått gjorda, öfversättning af E. Tegnérs "Frithiofs saga", Fritiof, skandinavskij vitjaz (1:sta uppl. 1841; 2:dra uppl. 1874), hvilken inledes med en öfversigt af de gamle skandinavernas lefnadssätt, religion och poesi samt af skaldens biografi och åtföljes af en fullständig bibliografi rörande dikten samt af en prosaisk tolkning af den isländska sagan. G. har icke allenast skrifvit om Sverige, han har äfven skrifvit på svenska: Calender till minne af kejserl. Alexanderuniversitetets andra secularfest (1842; samtidigt äfven utgifven på ryska), Theoretisk och praktisk lärobok i ryska språket (1848; 2:dra uppl. 1849), Handbok i ryska rikets historia (1848-50; till Peter I). -- I fråga om rent ryska förhållanden har G. uppträdt dels såsom språkforskare, med arbetet Filologitjeskija raziskanija (1873, 2:dra uppl. 1876. Filologiska undersökningar), dels såsom häfdaforskare, med bl. a. uppsatserna Petr Velikij kak prosvjetitel Rossij (1872. Peter d. store såsom Rysslands upplysare), Bumagi imperatritsij Ekaterinij II (1874), Ekaterina II i Gustav III (1877), och såsom utgifvare af historiska urkunder, Katarina II:s brefvexling med M. v. Grim (1878) och med Diderot (1880), dels, och förnämligast, såsom literaturhistoriker. Under åren 1865-80 författade han en serie biografiska arbeten rörande 18:de och 19:de årh:s mest framstående ryska skriftställare, såsom Lomonosov, Sumarokov, Dersjavin, Chemnitser, Evgeni, Karamzin och Puschkin. I synnerhet har han sysselsatt sig med den ryktbare lyrikern Dersjavin, af hvars arbeten han, på uppdrag af Vetenskapsakademien, utgifvit (1864-82) en storartad kritisk upplaga, försedd med historiska och bibliografiska anmärkningar. Den åttonde delen, Sjizn Dersjavina (1880, Dersjavins lefnad), innehåller en vidlyftig skildring af Dersjavin såsom skald och ämbetsman. J. Th. W.