Grundregalen

Grundregalen, jur., i Sverige kunna sammanfattas under tre hufvudrubriker: skogsregalet, kronans eganderätt till allmänningarna i riket samt de stora obygderna i Norrland (och Finland), vattenregalet, kronans eganderätt till alla större vattendrag och till skärgårdsfisket, och bergsregalet, kronans eganderätt till malmstrecken. Alla dessa tre slag af regale nyskapades af Gustaf Vasa, ehuru äfven några spridda spår deraf förekomma under medeltiden. Landskapslagarna känna dem icke, men redan under den gamla landskapsförfattningens sista dagar började småningom i detta som i andra afseenden den europeiska kontinentens uppfattning att göra sig delvis gällande, ehuru ännu i mycket ringa omfattning och utan egentlig praktisk betydelse. Icke häller Gustaf Vasa vågade taga steget fullt ut, huru starkt han än formulerade anspråken, men Johan III drog den fulla konseqvensen af faderns från Tyskland hemtade teori. I våra dagar återstår endast skogsregalet oafkortadt; dock äro allmänningar ofta upplåtna till menighetens bruk. Fisket vid de i skärgården belägna holmar, som ej tillhöra enskilde, står nu allom öppet, men i de stora vattendragen brukar kronan ännu sin eganderätt till egen vinning, då fiskena derstädes antingen utarrenderas på auktion eller äro anslagna till ämbetsmäns aflöning eller brukas af menigheten mot bestämd afgift. Hvad slutligen angår bergsregalet, som i alla tider mött det starkaste motståndet, återstår nu ej mera deraf än kronans eganderätt till Sala silfvergrufva, hvilken dock på vissa vilkor är till evärdelig besittning upplåten åt ett bolag. N. H.