Guillotine [gijåtin; i Sverige vanligen uttaladt giljåtin], Fr., ett slags afrättningsredskap. På förslag af doktor J. L Guillotin (f. 1738, d. 1814) beslöt franska konstituerande församlingen, genom ett dekret af d. 21 Jan. 1790, att "i alla sådana fall, der lagen fällde en anklagad till dödsstraff, skulle detta vara enahanda, oafsedt brottets beskaffenhet." I samma beslut tillades: "den brottslige skall halshuggas, och detta skall verkställas genom en enkel maskin." Trogen de grundsatser, som blifvit häfdade i detta beslut, insatte församlingen i strafflagen (1791) följande paragraf: "Dödsstraffet skall bestå i ett enkelt beröfvande af lifvet, och intet slags tortyr får utöfvas på de domfällda. Hufvudet skall afskäras på hvarje lifdömd." Denna paragraf gäller ännu i den franska strafflagen. -- Sedan halshuggning blifvit stadfäst som det enda dödsstraffet, blef fråga om att uppfinna en maskin, hvilken på det mest enkla och för delinqveriten minst smärtsamma sätt kunde verkliggöra lagens bud. Denna pligt föll på lagstiftande församlingens lott. Lagutskottet vädjade till vetenskapen och uppdrog åt doktor A. Louis, ständig sekreterare vid kirurgiska akademien, att afgifva ett motiveradt yttrande om det halshuggningssätt, som vore mest egnadt att tillämpa på lifdömde. Den 7 Mars 1792 inlemnade Louis det begärda utlåtandet till utskottet, och d. 20 s. m. utfärdade församlingen ett dekret (sanktioneradt af konungen d. 25), hvilket påbjöd, att dödsstraffet skulle tillämpas på det af Louis antydda sättet. I sitt utlåtande hade Louis endast
angifvit de principer, enligt hvilka maskinen, borde vara inrättad. Han hade anmärkt, att skärande verktyg hafva endast föga verkan, då de falla lodrätt, enär klingorna eller bladen i sjelfva verket äro mer eller mindre fina sågar, och han drog deraf den slutsatsen att de borde på sned träffa den kropp, som skulle sönderdelas, och att instrumentets rygg måste vara nog tung för att kunna verka som en hejare, hvarmed man slår ned pålar, samt att kraften ytterligare borde ökas genom den höjd, hvarifrån instrumentet skulle komma att nedfalla. Slutligen uttryckte han den åsigten att delinqventens hufvud borde fasthållas genom en halfmånformig fördjupning, som skulle omfatta halsen vid hufvudskålens bas. -- Sedan principerna sålunda blifvit angifna, återstod blott att konstruera maskinen. En tysk arbetare, vid namn Schmitt, klavérmakare till yrket, åtog sig att tillverka apparaten under Louis' öfverinseende. Den 19 April 1792 skref Louis till inrikesministern Roland följande bref: "Vid Bicêtre gjordes i tisdags försök med Schmitts maskin på tre lik, hvilka halshöggos så väl, att man förvånades öfver maskinens kraft och lätthet att arbeta". -- Emellertid var denna maskin icke en ny uppfinning. Till sin form påminde den om ett instrument, kalladt manaja, som användes uti Italien redan i sextonde århundradet, och som var kändt äfven i Frankrike, enär det 1632 användes i Toulouse för att afrätta hertigen af Montmorency. -- Den franske skarprättaren Sanson skildrar i sina "Mémoires" guillotinen på följande sätt: "På
en rektangulär schavott af två till tre m. höjd resa sig tvänne starka stolpar, öfverst förenade med en tvärbjelke. Denna är på midten försedd med en ring, genom hvilken är stucken en lina, som fästes vid och uppehåller hejaren, vid hvars nedre ände är fäst ett skärande blad, som omärkligt vidgar sig från den ene änden till den andre, så att det, i stället för att träffa uppifrån nedåt, skär från sidan. Hejaren väger 20-30 kg. Den löper i en ränna i stolparna och är fäst vid den ena af dem med en spärrhake. En jernstång löper ned längs samma bjelke och är i nedersta änden försedd med ett handtag. Ett vippbräde mottager den dömdes kropp, och så snart detta blifvit nedtryckt, omklamras hufvudet af två bågformiga tvärslåar, som bilda en rundel och hindra det att röra sig i någon riktning. När hufvudet på detta sätt blifvit omfattadt, frigör bödeln spärrhaken och knifven faller." -- Folket kallade först maskinen louison l. louisette, efter doktor Louis, som hade öfvervakat konstruktionen. Men längre fram -- man vet icke till följd af hvilken omkastning i den allmänna meningen -- fick den namnet guillotine, hvilket den ännu behåller, ehuru doktor Guillotin, upphofsman till den förut omnämnda motionen, icke hade någon del i maskinens utförande. Slutligen må här anmärkas, att det icke är öfverensstämmande med sanningen, då man påstår, att Guillotin sjelf lät sitt lif på schavotten, ett offer för den maskin, åt hvilken han gifvit sitt namn. B. F. O.