Gussander

Gussander, Per Ulrik, militär, främjare af svenska mejerihandteringen, född d. 26 Mars 1793, ingick 1808 som fänrik i armén med tjenstgöring vid Skaraborgs landtvärn, transporterades efter finska kriget, i hvilket han ej fick tillfälle deltaga, till Dalregementet, var brigadadjutant under kriget i Norge, hvarunder han utmärkte sig i affärerna vid Lier, Medskog och Skotterud m. fl., och fick 1814 tapperhetsmedalj i guld. Sedan 1815 kapten vid Jämtlands regemente, tog han 1823 afsked med majors n. h. o. v. Egare af Gammelstilla bruk i Gestrikland, egnade han sin mannaålders verksamhet åt bergs- och landtbruk och i synnerhet mjölkhushållning samt arbetade med rastlös ifver för dessas utveckling. Hufvudvigten af G:s verksamhet på sistnämnda område ligger ej så mycket i den metod han uppställde i sin 1852 utgifna skrift Fullständig underrättelse om bästa sättet att erhålla den högsta nu kända vinsten af mjölken (2:dra uppl. 1861; öfvers. till tyska och finska) som fastmer i den propaganda han gjorde för de af honom tillverkade förtennta bleckkärlen, hvilka med en stor yta och under en viss temperatur skulle befordra gräddsättningen för att gifva söt grädde i största möjliga qvantitet och möjliggöra den söta mjölkens användande till skummjölksost. Hans metod tilldrog sig snart en allmännare uppmärksamhet, och han kallades af flere läns hushållningssällskap att meddela undervisning i sin metod, hvarjämte han länge årligen besökte Ultuna landtbruksinstitut och gaf eleverna kostnadsfri undervisning. Han var ock upphofvet till att en mejeriskola – måhända den första i riket — af Gefleborgs läns hushållningssällskap upprättades (1865) på hans egendom Mogård i Mo socken och var densammas föreståndare samt förmådde hushållningssällskapet att anställa en länsmejerinna, som undervisade i mejsriskolan, men i öfrigt skulle gå allmogen tillhanda. Hans system är nu öfvergifvet, men G. tillkommer den stora förtjensten att hafva verkat för att de mörka, kalla och fuktiga mjölkkammare, som förut användes, utbytts mot ljusa och soliga mejerier samt att större renlighet iakttages vid mjölkens behandling. Han ifrade äfven för en bättre utfodring af kreaturen och framhöll vigten af att intressera ladugårdsfolket för ladugårdsskötseln genom att gifva det procent af afkastningen, en åtgärd, som nu tillämpas i hvarje rationel ladugård. Död d. 26 April 1871. Han var sedan 1863 ledamot af Landtbruksakademien, hvilken gaf honom sin stora belöningsmedalj i guld. Jfr E. O. Arenander: »Major P. U. G., en den svenska mejerihandteringens storman» (i »Nordisk mejeritidning», 1896).