Sida 509
Guldkuren ...
klassen i Nepal (se d. o.), afkomlingar af soldater, som på 1700-talet lemnade området kring G. för att eröfra det nuv. Nepal. Deras verkliga namn år khas l. khassia. De härstamma utan tvifvel till en del från ariska radjputer, som i 14:de årh. invandrade för att utbreda islam och gifte sig med qvinnor af khasstarnmen. G. äro i första rummet krigare och förakta industri, jordbruk och handel. De äro hinduer och tala nepali (se d. o.). — De i britisk-indiska armén och polisen tjenande »gurkha» tillhöra bergsstammarna gurung och magar i Nepal eller härstamma från Manipur. — 2. Stad. Se Aurengabad 1.
*Gurko, J. V., var någon tid befälhafvare för Odessas militärdistrikt och 1883–94 befälhafvare i Varsjavs militärdistrikt och generalguvernör i Weichsel-departementet (det förra Polen). Vid afskedstagandet utnämndes han till generalfältmarskalk.
*Gurlt. 1. E. F. G. dog 1882. — 2. E. J. G. redigerade »Biographisches lexikon der hervorragenden ärzte aller zeiten und völker» (6 bd, 1884–88).
Guru-nötter, bot. Se Olacineae.
Gury [gyrī], Jean Pierre, fransk moralteolog, f. 1801, d. 1866, var professor i moral vid jesuitkollegiet i Vals från 1833, med undantag af tiden 1848–49, då han var professor vid Collegium romanum i Rom. G. återupplifvade den gammaljesuitiska kasuistiken i Compendium theologiae moralis (1850), hvartill sluter sig Casus conscientiae (1864; 7:de uppl. 1886), och hvilket nyttjas såsom lärobok vid de flesta katolska prestbildningsanstalter i verlden och såsom rådgifvare i biktstolarna.
Gussander, Per Ulrik, militär, främjare af svenska mejerihandteringen, född d. 26 Mars 1793, ingick 1808 som fänrik i armén med tjenstgöring vid Skaraborgs landtvärn, transporterades efter finska kriget, i hvilket han ej fick tillfälle deltaga, till Dalregementet, var brigadadjutant under kriget i Norge, hvarunder han utmärkte sig i affärerna vid Lier, Medskog och Skotterud m. fl., och fick 1814 tapperhetsmedalj i guld. Sedan 1815 kapten vid Jämtlands regemente, tog han 1823 afsked med majors n. h. o. v. Egare af Gammelstilla bruk i Gestrikland, egnade han sin mannaålders verksamhet åt bergs- och landtbruk och i synnerhet mjölkhushållning samt arbetade med rastlös ifver för dessas utveckling. Hufvudvigten af G:s verksamhet på sistnämnda område ligger ej så mycket i den metod han uppställde i sin 1852 utgifna skrift Fullständig underrättelse om bästa sättet att erhålla den högsta nu kända vinsten af mjölken (2:dra uppl. 1861; öfvers. till tyska och finska) som fastmer i den propaganda han gjorde för de af honom tillverkade förtennta bleckkärlen, hvilka med en stor yta och under en viss temperatur skulle befordra gräddsättningen för att gifva söt grädde i största möjliga qvantitet och möjliggöra den söta mjölkens användande till skummjölksost. Hans metod tilldrog sig snart en allmännare uppmärksamhet, och han kallades af flere läns hushållningssällskap att meddela undervisning i sin metod, hvarjämte han länge årligen besökte Ultuna landtbruksinstitut och gaf eleverna kostnadsfri undervisning. Han var ock upphofvet till att en mejeriskola – måhända den första i riket — af Gefleborgs läns hushållningssällskap upprättades (1865) på hans egendom Mogård i Mo socken och var densammas föreståndare samt förmådde hushållningssällskapet att anställa en länsmejerinna, som undervisade i mejsriskolan, men i öfrigt skulle gå allmogen tillhanda. Hans system är nu öfvergifvet, men G. tillkommer den stora förtjensten att hafva verkat för att de mörka, kalla och fuktiga mjölkkammare, som förut användes, utbytts mot ljusa och soliga mejerier samt att större renlighet iakttages vid mjölkens behandling. Han ifrade äfven för en bättre utfodring af kreaturen och framhöll vigten af att intressera ladugårdsfolket för ladugårdsskötseln genom att gifva det procent af afkastningen, en åtgärd, som nu tillämpas i hvarje rationel ladugård. Död d. 26 April 1871. Han var sedan 1863 ledamot af Landtbruksakademien, hvilken gaf honom sin stora belöningsmedalj i guld. Jfr E. O. Arenander: »Major P. U. G., en den svenska mejerihandteringens storman» (i »Nordisk mejeritidning», 1896).
*Gustaf. 1. Socken i Malmöhus län. 6,036 har. 2,293 innev. (1896). — 2. Socken i Kopparbergs län. 10,807 har. 2,452 innev. (1896).
Gustaf (F. Kivimaa), socken af Vehmo härad och domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 134 qvkm.; befolkningen, till öfvervägande del finsktalande, 2,544 pers. (1895). Imperielt pastorat af 3:dje kl., Åbo ärkestift, Vehmo prosteri.
*Gustaf, svenska konungar och furstar. — 1. G. I föddes, enligt en uppgift af hans syskonbarn hustru Brita Kristiernsdotter, 1495, då Kristi himmelsfärdsdag inföll d. 28 Maj, enligt en uppgift i Per Brahes krönika d. 3 Maj (d. v. s. dagen före Kristi himmelsfärdsdag) 1497. Sistnämnda uppgift vinner något stöd genom en anteckning af enkedrottning Katarina Stenbock, enligt hvilken konungen vid sin död skulle varit 63 år gammal. Jfr »Sv. autografsällsk:s tidskr.», II, s. 343. — 2. G. II Adolf. Schriftstücke von Gustaf Adolf, zumeist an evangelischen fürsten utgåfvos 1877 af G. Droysen och K. Gustafs II Adolfs bref och instruktioner till Oxenstierna 1888 af Vitt. hist. o. ant. akademien genom P. Sondén (i A. Oxenstiernas skrifter och brefvexling. Senare afd., bd 1). — 3. G. III. Sofia Magdalena dog 1813. — Dramen »Helmfelt» (sp. 277) uppfördes f. g. å Ulriksdal. — 4. och 6. G. IV Adolfs och hans son prinsens af Vasa stoft flyttades 1884 från Oldenburg till Riddarholmskyrkan i Stockholm. — 8. Oskar G. Adolf var i Mars 1884 vicekonung i Norge och har för öfrigt såsom regent eller ordförande i tillförordnad regering tagit del i de förenade rikenas styrelse, hvarjämte konungen vid flere tillfällen inhemtat hans mening. Han utnämndes 1884 till generalmajor och chef för Lifgardesbrigaden och var 1889–96 chef för Fjerde arméfördelningen, hvarunder han 1892 befordrades till generallöjtnant i Sveriges och Norges arméer, och är sedan 1896 inspektör för militärläroverken. Vidare har kronprinsen varit verksam såsom ordförande i 1881–83 års komité för åstadkommande af en konst- och industriutställning i Stockholm, i 1885–87 års komité för afgifvande af förslag till ändringar i de särskilda truppernas exercisreglemente, i fankomitén 1888–92 och i 1894 års komité ang. en Allmän konst- och
Källa: Project Runeberg ·
