Gypaëtini l. Skägg-gamarna, zool., bilda en särskild underfamilj bland roffoglarna och stå på öfvergången mellan gam- och falkfoglar, hvarför denna grupp blifvit räknad än till den ena, än till den andra af de båda sistnämnda familjerna. Till falkfoglarna närma sig skägg-gamarna deri att de hafva spetsiga klor, af hvilka baktåns är större än mellantåns, och hufvudet befjädradt; från falkarna skilja de sig genom ett under hakan befintligt skägg af borstlika fjädrar. För öfrigt hafva skägg-gamarna särdeles långsträckt, men kraftfullt byggd kropp, stort, långt, framtill platt, baktill något hvälfdt hufvud, kort hals, mycket långa och spetsiga vingar med tredje handpennan längst, stjerten bestående af 12 pennor, lång, graderad eller kilformig, näbben stor och lång, öfverkäken vid roten sadelformigt fördjupad, mot spetsen högre och nedböjd till en skarp hake samt utan tand i kanten; näbbroten omgifves af framåt riktade borstknippen, som betäcka vaxhuden; hufvudet är klädt med korta, dun- och borstartade, halsen deremot af stora fjädrar; benen äro korta och jämförelsevis svaga, med starka, föga krökta klor. Ögonen förete den egendomligheten att icke blott regnbågshinnan, utan äfven senhinnan är bar; den senare bildar en bred, uppsvälld ring, hvilken höjer sig rundt omkring öfver regnbågshinnans kant och är praktfullt färgad. Till denna familj hör blott ett slägte, skägg-gamslägtet, Gypaëtus, hvilket synes omfatta två arter; många fogelkännare vilja dock antaga blott en. Lam-gamen l. vanliga skägg-gamen, G. barbatus, blir ända till 1,15 m. lång, med en vingbredd af 2,67 m. Den gamla fogeln är gulaktigt hvit på pannan, hjessan och hufvudets sidor, vackert rostgul på bakhufvudet och bakhalsen, ofvan svart, med hvitaktiga spolar och ljusare spolinfattning, framåt med gulaktiga spetsfläckar. Ving- och stjertpennorna äro svarta, med hvita spolar. Hela undre kroppssidan är rostgul; öfver bröstet sträcker sig en krans af hvitgula, svartfläckiga fjädrar. Från näbbroten genom ögat går ett svart streck. Ögonen äro silfverhvita, den yttre ögonhuden mönjeröd, vaxhuden blåaktigt svart, näbben horngrå, i spetsen svart och fötterna blygrå. I södra Europa finnes lam-gamen på alla berg från och med Pyrenéerna i vester till Kaukasus i öster, och i Asien förekommer han på alla högre berg. Hvarje par bebor ett område af flere qvadratmils utsträckning, hvilket dagligen genomflyges af båda makarna med en viss regelbundenhet. Blir den ena dervid varse något byte, som synes tillräckligt lönande, sänkjer den sig ned mot detsamma, och den andre maken skyndar då till. Lam-gamens föda utgöres af as, ben och lefvande djur; märgben älskvar han mycket och slår sönder sådana genom att flyga högt upp i luften
med dem och låta dem falla ned mot en sten eller klippa. Lamgamen bygger ett stort bo af grenar samt kläder det inuti med bastremsor, nöt- och hästhår; honan lägger i allmänhet ett (sällan två) ägg, hvilket eger en ansenlig storlek, C. R. S.