Häfstång, fys. Den matematiska häfstången utgöres af en tyngdlös, oböjlig linie, rörlig i ett plan kring en fast punkt och åverkad af motsatt riktade krafter. Tänker man sig den tyngdlösa linien ersatt med en fast kropp, är häfstången fysisk. De olika delarna af häfstången, räknadt från understödspunkten till de verkande krafternas anbringningspunkter, kallas armar eller häfarmar; krafternas afstånd från understödspunkten äro de vinkelräta afstånden från nämnda punkt till krafternas riktningslinier. Om de linier, som förbinda krafternas anbringningspunkter med understödspunkten, falla in med hvarandra, kallas häfstången rätlinig; i annat fall bilda de en vinkel, och häfstången är då en vinkelhäfstång. Äro krafternas anbringningspunkter på hvar sin sida om understödspunkten, kallas häfstången tvåarmig; ligga dessa punkter på samma sida, är den enarmig. Motståndet, som skall öfvervinnas, benamnes last, till skilnad från kraften, som verkar rörelsen. För att jämnvigt skall ega rum, måste alla vridningsmoment omkring understödspunkten upphäfva hvarandra, eller summan af de vridande krafterna vara lika i hvardera riktningen. Dessa moment erhåller man genom att multiplicera hvarje krafts storlek med dess vinkelräta afstånd från vridningspunkten. L. A.. F.
Nordisk familjebok · första upplagan
Häfstång
Ämne: Mekanik och maskiner · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 254–255 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗