Hagiografa (af Grek. hagios, helig, och grafe, skrift) l. ketubim (Hebr., skrifter) "heliga skrifter", kallas med ett gemensamt namn de böcker, som utgöra den tredje och sista afdelningen af Gamla testamentets grundtext, den hebreiska
bibeln. Då efter babyloniska fångenskapens (605--536 f. Kr.) slut hos judarna uppstod en samling heliga skrifter, hvilka erkändes såsom kanoniska, indelades dessa i tora (lagen l. läran, de 5 Moseböckerna), nebiim (profeterna, till hvilka äfven räknades de historiska böckerna) samt ketubim l. hagiografa (bland hvilka sådana skrifter upptogos, som icke kunde hänföras till någondera af de andra afdelningarna. Till hagiografa hörde i första rummet Psalmerna, Ordspråksboken, Predikaren och Job. Sedermera räknade man äfven dit sådana historiska böcker af senare datum, som antingen behandlade folkets historia efter återkomsten från Babel (Esra, Nehemja) eller de i utlandet qvarblifnes öden (Esther) eller voro blott ett senare upprepande af i äldre skrifter redan skildrade tilldragelser (Krönikeböckerna), äfvensom smärre skrifter, hvilka ursprungligen varit bihang till större (Ruth och Klagovisorna, som ännu af Josefus räknades den förra till Domareboken, den senare till Jeremias). Slutligen upptogos i denna samling äfven Höga visan och den apokalyptiska boken Daniel. -- Den gamla grekiska öfversättningen af Gamla test. (Septuaginta) upptog dessa skrifter i en helt annan ordning. De utgjorde i denna icke någon särskild afdelning. Krönikeböckerna, Esra, Nehemja och Esther infördes omedelbart efter de äldre historiska böckerna. Job, Psalmerna, Ordspråksboken, Predikaren och Höga visan insattes emellan de historiska böckerna och profeterna. Ruth insattes efter Domareboken och Klagovisorna efter Jeremias' profetiska bok. Daniel upptogs bland de större profeterna såsom den fjerde. Samma ordning följdes i Vulgata och senare öfversättningar samt i den svenska bibeln.