Halifax

Halifax [hallifäx], Charles Montague, earl af H., engelsk statsman och skald, f. 1661, ämnade till en början träda i kyrkans tjenst och studerade i Cambridge, der han gjorde bekantskap med bl. a. Prior. Tillsammans med denne författade han Town and country mouse (1687), en lyckad parodi på Drydens "Hind and panther". Genom earlens af Dorset inflytande erhöll H. en plats i underhuset (1688), i hvilket han slöt sig till whigs och inom kort, på grund af sin förmåga såsom talare och sina insigter i finansiella frågor, förvärfvade sig stort inflytande. 1692 utnämndes han till skattkammarekoinmissarie samt genomdref s. å. upptagandet af det första engelska fonderade statslånet och 1694 grundandet af Englands bank. Till belöning för dessa tjenster befordrades han s. å. till skattkammarekansler och 1697 till "first lord of the treasury", (finansminister). Hans popularitet inom whig-partiet nådde sin höjd 1698, då han föreslog inrättandet af ett nytt ostindiskt kompani. Men genom egenkärlek och fåfänga förlorade han inom kort folkgunsten; och då han lät hålla en af de mest inkomstbringande sinekurer -- en revisorsplats i skattkammaren -- öppen för sig, blef han så föraktfullt behandlad i underhuset, att han 1699 såg sig nödsakad att lemna sina tjenster. 1701 upphöjdes han till lord Halifax (han hette förut Montague), utsågs 1706 till medlem af den komité, som skulle uppgöra förslag till en realunion mellan England och Skotland, och upphöjdes till earl af H. och viscount Sunbury samt kallades 1714 å nyo till first lord of the treasury. Död 1715. H. var en af sin tids yppersta statsmän: hans administrativa, framför allt finansiella, förmåga hade ej sin like i England, och i parlamentarisk vältalighet kunde bland samtida endast Somers täfla med honom. Men den hastiga framgången berusade honom och gjorde honom i hög grad fåfäng och högdragen. Man sade -- måhända dock med någon öfverdrift -- att "en omåttlig sjelfbelåtenhet, parad med förakt för andra, röjde sig i alla hans rörelser och stod att läsa i hvarje drag i hans ansigte". -- H:s poetiska skrifter höja sig ej öfver medelmåttan, men hafva likväl flere gånger utgifvits. H. var en af sin tids störste mecenater. V. K-r.