Hall [uttalas egentl. hål], John, köpman, namnkunnig såsom en personifikation af lyckans skiftningar, var son en från Skotland till Göteborg inflyttad rik och ansedd köpman. Denne vårdslösade helt och hållet H:s uppfostran, enär han ansåg, att sonen aldrig kunde blifva fattig. Följden af H:s oduglighet var, att det stora hallska huset, efter att några år hafva varit under hans ledning, kom på obestånd (1807). Sedermera fördes en långvarig process mellan H. och utredningsmännen af hans bo. Han lyckades vinna på sin sida flere kunnige jurister och allmänhetens sympatier, men då saken tycktes få en för honom gynnsammare vändning, lät han narra sig att ingå en förlikning, enligt hvilken han af sina motparter skulle erhålla 100,000 rdr. Dessa åtgingo emellertid till betalande af hans juridiska ombud och en mängd reverser, som han utan urskilning strött omkring sig. H. fortfor ännu några år senare att vandra omkring på Stockholms gator, klädd som en eländig tiggare. Hans halsstarrighet hindrade honom att mottaga hjelp af anhöriga. 1830, vid sextio års ålder, dog H., som ej skulle kunna blifva fattig, i det eländigaste tillstånd i en spisel i ett hybble långt borta på en af malmarna i Stockholm. Historien om H:s person och lefnadsöden spreds öfver hela landet genom skillingtryck, liksom det gaf samtida novellister ämne till skildringar.