Hälleflinta

Hälleflinta, petrogr., en tät eller nästan tät, mer eller mindre flintlik bergart, af olika färgnyans, från ljust grågul till rödbrun eller svart. Några särskilda mineral kunna hos hälleflintan med blotta ögat icke upptäckas, utan synes hon utgöras af en likformig massa; men under mikroskopet visar den sig vara en kristallinisk bergart, bestående af ytterst små qvarts- och fältspatskorn. - Hälleflintan är mycket förklyftad. Till följd af sin hårdhet eldar den mot stål. Tunna splittror äro smältbara i blåsrörslågan. Af främmande inblandningar förekomma mest klorit och hornblende. Det är i synnerhet den förre af dessa, som gör, att bergarten stundom blir tydligt skiffrig, s. k. hälleflintskiffer, t. ex. vid Fredriksbergs skifferbrott i Småland, der den arbetas till takskiffer. Vid Dannemora, Sala och Utö grufvor m. fl. st. förekommer en lagervis eller randvis olikfärgad hälleflinta, s. k. randig hälleflinta. Genom upptagande af kristalliniska korn af fältspat eller qvarts får hälleflinta ett porfyrlikt utseende och kallas då porfyrartad hälleflinta (Jämtland, Dalarna, Dalsland, Småland, Nerike och Värmland). Hälleflintan bildar ofta öfvergångsformer till gneis, "eurit" och glimmerskiffer samt innesluter ej sällan malmförekomster. Den förekommer i form af mer eller mindre mäktiga lager inom gneisens och glimmerskifferns områden samt vexlar stundom med eller innesluter sjelf lager af kornig kalksten och kloritskiffer. Tämligen stora fält upptagas af hälleflinta inom de flesta af mellersta Sveriges provinser äfvensom i Jämtland och norra Lappland. Den förekommer äfven i Tyskland m. fl. st. E. E.