Hamann

Hamann, Johann Georg, tysk skriftställare, vanligen kallad Nordens magus, föddes i Königsberg d. 27 Aug. 1730 och blef 1746 som student inskrifven vid universitetet i sin födelsestad. Derefter tog han anställning som lärare hos en familj i Riga, utbytte inom kort denna tjenst emot en dylik i Mitau, men fann sig icke på någondera stället vid arbetet, utan bosatte sig 1755 hos en vän, en grosshandlare, för att genom honom lära känna handelsväsendet. För sin väns räkning företog han 1756 en affärsresa till London, hvarest han till följd af dels sin oförmåga att fullgöra det åtagna värfvet, dels sina utsväfningar föll i den djupaste melankoli. Han började nu ifrigt studera bibeln, och vid sin återkomst till Riga, 1758, visade han en alltför stor trosifver, som stötte hans omgifning. Redan 1759 begaf han sig till Königsberg, der han en kort tid hade anställning som kopist i krigs- och domänkamrarna (1763--64). Senare erhöll han genom filosofen I. Kants bemedling plats som "secrétaire-traducteur" vid accisverket (1767) och packhusinspektor (1777). Död 1788. Hans skrifter, hvilka alla polemisera mot materialism och fritänkeri, beaktades föga af hans samtida, emedan han älskade att förkläda sina ofta djupsinniga tankar. Cramer offentliggjorde 1819 fragment ur H:s skrifter under titeln "Sibyllinische blätter des Magus aus Norden"; Fr. Roth utgaf 1821--43 hans Sämmtliche schriften.