Sida 306
Haltomys ...
Hama, stad i Syrien, i en smal dal på ömse sidor om Nahr-el-Ahsi (Orontes). Omkr. 45,000 innev. Staden är trångt och oregelbundet byggd på bergssluttningarna, men har vackra och fruktbara omgifningar, tack vare den rika bevattningen medelst en mängd stora vattenuppfordringshjul, som omnämnas redan af Abu-l-fida. H., som flerstädes nämnes i Gamla testamentet under benämningen Hamath, var ursprungligen en fenicisk koloni (1 Moseb. 10: 18) och sedermera hufvudstad i ett litet sjelfständigt rike, som af Jerobeam II eröfrades och förenades med Israels rike (2 Kon. b. 14: 25--28). Efter den macedonska eröfringen erhöll staden namnet Epiphania. Under medeltiden blef den å nyo hufvudort i en liten stat, bland hvars furstar märkes historieskrifvaren Abu-l-fida.
Hamadan, stad i persiska prov. Irak Adjmi, vid norra foten af Elvend, forntidens Orontes. Omkr. 50,000 innev. (enl. andra endast 15,000). Färgerier och garfverier samt tillverkning af kopparkärl och yllemattor. Stadens mest intressanta föremål äro den arabiske filosofen Avicennas graf samt Esters och Mordekais graf, till hvilken judar vallfärda. H. antages vara forntidens Ekbatana (se d. o.).
Hamadryaden, Kappbabianen l. Perukapan, Cynocephalus hamadryas, zool., en till babianslägtet (Cynocephalus) hörande ap-art, som förekommer tämligen allmänt på Abessiniens och södra Nubiens kustberg, särskildt på de ställen, der växtligheten är stark. Der lefver han i stora flockar, hvilka ledas af några fullvuxna hannar. Hamadryaden blir 75 cm. lång och har håret på hufvudets sidor och kroppens främre del ända till 27 cm. långt. Pelsen liknar till fårgen nästan torrt gräs och är ljusare, nästan askgrå, på hufvudets sidor och på bakbenen; sätet är bjert rödt och det nakna ansigtet smutsigt köttfårgadt. Honorna hafva kortare hårbeklädnad och äro olivbruna till färgen. Kappbabianen vandrar frampå förmiddagarna ut för att söka sin föda, hvarefter flocken begifver sig till någon upphöjd plats, der midten af dagen tillbringas, af hannarna under hvila, af honorna med att öfvervaka ungarnas lekar och upptåg. Sent på eftermiddagen söka djuren upp vatten, äta derefter ännu en gång och uppleta sedan en lämplig sofplats i bergens hålor och skrefvor. Denna apa är mycket modig och lär vid tillfällen af mycket stor fara gå anfallsvis tillväga äfven mot menniskan. Kappbabianen var känd af de gamle egypterna, hvilka kallade honom "Anin" och hade helgat honom åt skrifkonstens gud, hvarför djuret ofta finnes afbildadt på de egyptiska fornminnena. Äfven i bibeln och hos äldre grekiska och romerska författare finnes han nämnd. Numera träffas han icke längre i Egypten, men i Abessinien, der han kallas "Hebe", har hos infödingarna bruket att bära håret kammadt och benadt alldeles på samma sätt som hos Kappbabianen möjligen bibehållit sig såsom ett minne af hans forna betydelse. C. R. S.
Hamadryäder. Se Dryader.
Hamam (Hammam), Arab., varmt bad, offentligt bad; sammansättningsled i namn på turkiska badorter, t. ex. H.-Aida, i Mindre Asien,
H.-Meskutin. i Algeriet. -- Hamamdsji-Basji, uppsyningsmän öfver offentliga bad i Turkiet.
Haman (sannolikt ett persiskt namn) hette enligt boken Ester (i Gamla testamentet) den persiske konungen Ahasverus' (sannolikt Xerxes I:s, 485--465 f. Kr.) förste minister l. vesir. Då juden Mordekai vägrade att knäfalla för honom, fattade han mot denne och hans folk ett oförsonligt hat och utverkade af konungen en befallning om utrotandet af alla judar i persiska riket. Genom drottningens, judinnan Esters, mellankomst omintetgjordes denna plan, och judarne fingo -- då en återkallelse af en kunglig befallning ej var möjlig -- tillåtelse att försvara sig och nedgöra sina fiender. Haman sjelf hängdes i den galge, som han bestämt för Mordekai. Jfr Ester. -- En annan H. omtalas i den apokryfiska boken Tobias (14: 10). Achiarus, Tobias' brorson, som under assyriske konungen Esarhaddon var förste minister i Ninive, underhöll och hjelpte fram denne H., som dock sedermera visade sig otacksam och sökte störta sin välgörare, men dervid sjelf gick under.
Hamann, Johann Georg, tysk skriftställare, vanligen kallad Nordens magus, föddes i Königsberg d. 27 Aug. 1730 och blef 1746 som student inskrifven vid universitetet i sin födelsestad. Derefter tog han anställning som lärare hos en familj i Riga, utbytte inom kort denna tjenst emot en dylik i Mitau, men fann sig icke på någondera stället vid arbetet, utan bosatte sig 1755 hos en vän, en grosshandlare, för att genom honom lära känna handelsväsendet. För sin väns räkning företog han 1756 en affärsresa till London, hvarest han till följd af dels sin oförmåga att fullgöra det åtagna värfvet, dels sina utsväfningar föll i den djupaste melankoli. Han började nu ifrigt studera bibeln, och vid sin återkomst till Riga, 1758, visade han en alltför stor trosifver, som stötte hans omgifning. Redan 1759 begaf han sig till Königsberg, der han en kort tid hade anställning som kopist i krigs- och domänkamrarna (1763--64). Senare erhöll han genom filosofen I. Kants bemedling plats som "secrétaire-traducteur" vid accisverket (1767) och packhusinspektor (1777). Död 1788. Hans skrifter, hvilka alla polemisera mot materialism och fritänkeri, beaktades föga af hans samtida, emedan han älskade att förkläda sina ofta djupsinniga tankar. Cramer offentliggjorde 1819 fragment ur H:s skrifter under titeln "Sibyllinische blätter des Magus aus Norden"; Fr. Roth utgaf 1821--43 hans Sämmtliche schriften.
Hamar, en arabisk stam i egyptiska Sudan vid Hvita Nilen. H. A.
Hamar, norsk stad, belägen i Hedemarkens amt och Hamars stift, på östra stranden af sjön Mjösen. Omkr. 2,500 innev. Säte för biskop och stiftsamtman. Staden, som grundlades 1848, är genom jernväg förbunden med Kristiania och Trondhjem. -- Icke långt från det nuvarande H. låg under medeltiden biskopssätet af samma namn, som upprättades 1152 af den påflige legaten Nikolaus Breakspear (sedermera påfve under namnet Hadrian IV). Der funnos äfven en katedralkyrka, tre andra kyrkor och några
Källa: Project Runeberg ·
