Sida 70
Gräshoppor
fjäderkanter, bakryggen mörkare, öfvergumpen och öfre stjerttäckarna sammetssvarta, skiftande, kräfvan och frambröstet kastanjbruna, öfriga undre delar samt skuldrorna och halsroten hvitaktiga, vattrade med brunt; vingtäckfjädarna äro grå, vingspegeln blå, med grön glans, framtill och baktill infattad af både svart och hvitt, ofvantill af svart; handpennorna äro gråbruna, stjertpennorna grå med hvita kanter, de fyra mellersta svarta och böjda uppåt; näbben är gulgrön, benen röda och längden nära 60 cm. I sommardrägt har hannen hufvudet ofvan svart, framryggen svartbrun, med rostgrågula fjäderkanter, bakryggen och stjertroten svarta, kräfvan och bröstet bruna, med svarta, pillika fläckar, magen rostgrågul och fint brunfläckig. Honan är ofvan svartaktig, med blekt rostgrå fjäderkanter, under rostbrunaktig och svartfläckig; hufvudets och halsens sidor äro blekt rostgrå, med svarta småstreck, stjertpennorna med mer eller mindre breda, bruna och ljust gulaktiga längdband samt näbben gröngrå. Ungen liknar honan, men har orenare färger och stjertpennornas spolar i spetsen afbrutna liksom hos öfriga and-arters ungar. -- Gräsanden, som utgör den vilda stammen för våra tama ankor, häckar allmänt öfver hela landet, men har dock till följd af odlingens framåtskridande samt kärrs, vattendrags och vattensamlingars torrläggande aftagit åtskilligt i antal. Utom Sverige häckar hon i Europa, Asien och Nord-Amerika, dock icke i deras sydligare delar. De flesta gräsänder flytta bort mot vintern, men en del stannar dock qvar året om hos oss. Gräsanden flyger, liksom hennes samslägtingar inom Andslägtet (Anas), snabbt och lätt, går och springer ganska bra, simmar väl, men dyker endast som unge (hannen äfven då han under ruggningstiden förlorar flygförmågan). Lätet är snattrande; födan utgöres af växtämnen och ryggradslösa djur. Gräsanden är skygg, försigtig och sällskaplig. Under fortplantningstiden vistas hon mestadels vid sött vatten; honan ensam rufvar äggen och vårdar ungarna. Jagt på gräsänder äfvensom på de öfriga arterna inom samma slägte får numera utöfvas fr. o. m. d. 11 Juli t. o. m. d. 15 Mars, i Vesterbottens och Norrbottens län fr. o. m. d. 21 Juli t. o. m. d. 15 Mars. C. R. S.
Gräsfly, Charcas graminis L., zool., en nattfjäril, hörande till afdelningen Noctuae inom insektordningen Lepidoptera. Framvingarna äro bruna, i midten med ett mörkare fält, inom hvilket från vingens bas utgår en större hvit, utåt förtjockad linie med två korta tvärhuggna utskott riktade åt vingens framkant och ett dylikt åt bakkanten. Vid sidan och bakom denna linie finnes en mycket mindre utan några utskott. Fjärilens flygtid infaller i Juli och Augusti, då han i synnerhet om qvällarna träffas å gräsrika fält. Honan lägger omkring 200 ägg gruppvis å grässtrånas nedre delar, t. ex. å de nedre bladslidorna, och efter tre veckor kläckas larverna, hvilka under dagen hålla sig dolda, men under natten krypa fram att söka föda. De uppnå icke sin fulla storlek samma höst, utan öfvervintra och förpuppas först efter fjerde
hudömsningen i Juni året derefter. De äro då mellan 3 och 4 cm. långa, brungrå, med långsgående rödbruna ränder, och hafva å halsdelen två tvärgående ränder af något klarare rödbrun färg; hufvudet är gråaktigt. Det är egentligen kort före den sista hudömsningen som gräsflyets larver, "gräsmaskarna", blifva fruktansvärda, om de uppträda i större mängd. Under sommaren och hösten föregående året voro de ännu helt små och behöfde icke mera näring än som under dagen kunde återväxa, men i Maj och Juni, då förpuppningen nalkas, växa de hastigt och behöfva mycket mera föda, som består af gräs. De afbita grässtråna tätt vid jordytan, hvarigenom dessa vissna och torka samt sedan icke förtäras af larverna, som i stället angripa nya strån. Derunder sprida de sig, drifna af hunger, åt alla håll och förstöra långt mera gräs, än de sjelfva förtära, samt kunna på detta sätt åstadkomma stor skada. De förpuppas sedan bland mossa och stenar, i det larven omgifver sig med en tunn, brun hylsa, ur hvilken fjärilen framkommer 3-4 veckor derefter. Man har sökt att begränsa härjningarna af gräsmasken genom att kring det angripna fältet gräfva djupa diken, i hvilka larverna nedfalla, då de skola öfvergifva det afbetade fältet, och i hvilka man kan hopsamla och förstöra dem, enär larverna icke lätteligen kunna uppkrypa ur diket. O. T. S.
Gräsgård. 1. Härad i Ölands södra mot, Kalmar län. Arealen 23,188 har. 5,640 innev. (1880). Häradet omfattar socknarna Gräsgård, Segerstad, Ås, Ventlinge, Smedby, Södra Möckleby och Kastlösa. -- 2. Socken i nämnda härad. Arealen 3,413 har. 981 innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Kalmar stift, Ölands södra kontrakt.
Gräsgäld, förv., afgift till kronan för rätt till höbergning och bete å ödeshemman. Kbg.
Gräshafvet. Se Sargasso-hafvet.
Gräshoppor, zool., är den allmänna benämningen på den afdelning, Saltatoria, af insektordningen Orthoptera (Rätvingar), som utmärker sig derigenom att bakfötterna äro utvecklade till långa "hoppfötter" med starkt muskulösa lår. Gräshopporna omfatta tre familjer: 1. Gryllodea, som hafva fötterna (tarserna) olikformade, så att antingen första eller sista paret är olikt de öfriga; deraf finnas i Sverige två slägten: Gryllotalpa (Mullvadssyrsan) och Gryllus (Gr. domesticus, vanliga hus-syrsan). 2. Locustina, med alla tarserna likformiga, 4-ledade; deraf finnas fem slägten, t. ex. Locusta, Decticus. 3. Acridioidea, med alla tarserna likformiga, 3-ledade; deraf finnas fyra slägten, t. ex. Podisma, Oedipoda. -- Af gräshoppor finnas i Sverige bortåt 40 arter, hvilka vexla i storlek från 1,5 till 6-8 cm. och t. o. m. deröfver. De undergå s. k. ofullständig förvandling, i det att larver och puppor till kroppsformen likna de fullt utbildade djuren, men hafva vingar och fortplantningsorgan outvecklade. De äro försedda med starka käkar och äro i allmänhet glupska djur, som förtära mycken föda. De förekomma allmänt under eftersommaren och hösten på fält, ängar och skogsbackar. De uppstämma, i
Källa: Project Runeberg ·
