Sida 151
Gutturaler, strupljud
gymnastikundervisning. Sina åsigter om gymnastikens betydelse och praktiska ordnande offentliggjorde han i Gymnastik für die jugend (1793) 2:dra uppl. 1804), Spiele zur übung und erholung des körpers und geistes (1796; 2:dra uppl. 1802), Kleines lehrbuch der schwimmkunst (1798), Spielalmanach für die jugend (1802), Turnbuch für die söhne des vater lands (1817) samt Katechismus der turnkunst (1818). Äfven undervisningen i geografi befordrade han genom flere arbeten, såsom Handbuch der geoyraphie (1810; 2:dra uppl. 1825), Abriss der erdbeschreibung (1819; 3:dje uppl. 1839) och Methodik der geographie (1835). I teknologi utgaf han det mycket använda arbetet Mekanische nebenbeschäftigungen für jünglinge und männer (1801; 2:dra uppl. 1816). 1800-20 redigerade han tidskriften "Bibliothek für pädagogik, schulwesen und die gesammte pädagogische litteratur Deutschlands".
Gutta cavat lapidem, Lat, "droppen urhålkar klippan", ihärdighet öfvervinner hvarje motstånd. Uttrycket förekommer i Ovidius' "Epistolae ex Ponto" (IV, 10, 5). Fortsättningen af versen lyder der: consumitur annulus usu, "ringen nötes genom att begagnas", men har af Giordano Bruno, i lustspelet "Il candelajo", ändrats till det mera kända non vi, sed saepe cadendo, "icke genom sin inneboende kraft, utan genom att ständigt falla".
Guttaperka, Gutta Pertja l. Getah Pertja, farmak. tekn., äro holländsk-malajiska namn på ett egendomligt, från ostindiska ö-verlden hemtadt ämne, hvilket i kemiskt hänseende är liksom kautsjuk tämligen ensamt stående, ehuru det vanligen ställes invid hartsernas grupp. Detta ämne finnes uppslammadt i den ofta ymniga mjölksaften hos flere olika slags träd, hörande till nat. fam. Sapotaceae Endl., bland hvilka Isonandra Gutta Hook. anses hafva lemnat största delen af den nu begagnade guttaperkan, hvars förbrukning, sedan början af 1840-talet, då detta ämne först blef bekant i Europa, oerhördt tilltagit. Guttaperka erhålles numera äfven af Ceratophorus Leersii Hask. (på Sumatra), Cocosmanthus macrophyllus Hask. (på Java), Sideroxylon attenuatum DC. (på Filippinerna), Bassia sericea Bl. m. fl. -- Genom borrning i stammen uttappas mjölksaften, hvilken sedan uppkokas, hvarvid man måste noga akta, att icke temperaturen blir för hög eller kokningen räcker för länge, emedan produkten då blir sämre eller t. o. m. oduglig. Den råa guttaperkan bildar stora klumpar af 10-15 kg. vigt, hvilka utvändigt äro gråbruna och invändigt visa lager af vexlande färg (gulaktigt-gulrödt) samt ofta inblandning af främmande ämnen. En handelsform i tunnare groft tradiga skifvor förekommer äfven. Genom uppmjukning i kokhett vatten och den mjuka massans knådning kan guttaperkan befrias från föroreningar och sedan förarbetas till en mängd inom industrien använda föremål. Vid vanlig temperatur är guttaperka fast och tämligen hård, i tunnare skifvor böjlig som läder, men föga tänjbar (derför lämplig till dragremmar i maskiner), blir vid + 25° mera böjlig och börjar mjukna vid + 48°
samt är vid + 55° till 60° fullkomligt bildbar i hvilken form som hälst. Guttaperka löses ej i vatten, föga i alkohol, eter och kokande olivolja, men är lätt löslig i kloroform, kolsvafla, varm benzin, terpentinolja och petroleum. Den syrsättes i luften, i synnerhet i solljuset, och blir spröd, men kan, förvarad under vatten och skyddad för ljuset, hålla sig oförändrad i flere år. -- I. Sv. farmakopén är Guttapercha alba, hvit gutta perka, upptagen för att användas till fyllande af ihåliga tänder. Denna beredes af valsad guttaperka genom upplösning i kloroform eller kolsvafla samt lösningens filtrering och frivilliga afdunstning. Vanlig guttaperka, löst i kloroform ("traumaticin") och utbredd med en pensel öfver en sårig yta, täcker denna med ett tunnt öfverdrag, sedan kloroformen bortdunstat. Jfr Sapotaceae. O. T. S.
Gutti, stad i distriktet Bellary, Madras, kejsaredömet Indien, på en höjd, 660 m. öfver hafvet. Omkr. 7,000 innev. Staden är starkt befäst och utgör en vigtig militärstation.
Guttiferae, bot., växtfamilj af dikotyledonernas afdelning, närbeslägtad dels med Hypericineae, såsom hvars tropiska, trädartade form den skulle kunna anses, dels med Ternströmiaceae. Från sistnämnda familj skiljas Guttiferae genom motsatta eller kranssittande blad, från Hypericineae genom enkönade eller polygama blommor samt det vanligen oskaftade, sköldlika eller af flere radierande flikar sammansatta märket. -- Hithörande växter äro träd eller buskar, som växa i tropiska land, flertalet i Asien och Amerika. De utgöra omkring 230 arter, fördelade i 24 slägten. I barken hafva de en gul saft, som stelnad utgör gummigutta, hvilken i synnerhet fås af arter tillhörande slägtet Garcinia. Hit höra för öfrigt slägtena Pentadesma (smörträdet), Mammea, hvaraf en art är utmärkt för sina välsmakande frukter, m. fl. Ldt.
Guttorm. Se Guthorm.
Gutturaler (af Lat. guttur, strupe), strupljud, kallas af gammalt, ehuru oriktigt, sådana språkljud, som hafva sitt artikulationsläge i bakre delen af munnen. De gutturala konsonanterna, om hvilka benämningen mest brukas, utgöra en särskild grupp bland de dorsala (med tungans öfre yta bildade) tungljuden. De vanliga, eller främre, gutturalerna (mediopalataler, Sundev.) bildas på det sätt att midten af tungans öfre yta höjer sig mot den trakt af gomhvalfvret, der hårda och mjuka gommen mötas; till dem höra explosivorna k och g (näml. som "hårda"), frikativorna tyskt ch, i t. ex. bach, Fornsv. gh, Nygrek. j, samt nasalen ng (i svänga, tänka). Till de bakre gutturalerna (postpalataler, Sundev.), som bildas mellan bakre delen af tungans öfre yta och mjuka gommen (gomseglet), höra Arab. kaf, g och ch i Holl. och Sydt. dialekter samt Sydsv. skorrande r med och utan "rullning". Gutturala vokaler äro t. ex. a, o, å och tyskt u, hvilka dock vanligare kallas bakre eller (i anledning af sitt förhållande till vissa konsonanter) hårda. Gutturalernas område gränsar framåt till palatalernas (i inskränkt mening, d. v. s. prepalatalernas), som dock i språkhistoriska arbeten ofta räknas bland
Källa: Project Runeberg ·
