Sida 720
Holmberg ...
och 1870-talet än på någon svaghet i H:s egen vetenskapliga ståndpunkt. Samma omdöme kan gälla om hans nästa större arbete, ursprungligen offentliggjordt i form af föreläsningar: Nordbon under hednatiden (1852--54; ny uppl. 1871). Detta arbete syftade att vara en "populär framställning af våra förfäders äldsta kultur" och kan utan öfverdrift nämnas som en af banbrytarna för det nu så lifliga intresset för våra fornminnen; men i såväl metod som slutföljder är det numera föråldradt. Efter sexton års tjenstgöring som pastorsadjunkt bosatte sig H. i hufvudstaden som författare, emedan prestämbetet egentligen aldrig stämt öfverens med hans lynne och vetenskapliga sysselsättningar. I Stockholm kallades han till sekreterare i den komité, som af regeringen nedsatts att undersöka grunderna för städernas beskattning, samt uppträdde derjämte som föreläsare och författare. Af literära arbeten från dessa år kunna nämnas Hasslidalen och en liten färd i Schweitz (1851) och Carlsbad (1856) samt en mängd uppsatser i tidningar och kalendrar, i synnerhet i "Illustrerad tidning", der han meddelade en och annan skildring, som visade hans ovanliga berättaretalang och friska lynne i full glans. Bland hans skrifter märkas ytterligare Några ord om det ömkliga tillståndet på kongl. och hvitfeldtska stipendiigodsen i Bohus län (1848), ett varmhjertadt inlägg för de illa handterade bönderna, samt Dragsmarks kloster och sagan om Axel och Valborg (1856). -- H. afled i Stockholm d. 6 Juni 1861. -rn.
Holmberg, Henrik Johan, finsk naturforskare, född i Kökars kapell på Åland d. 3 Jan. 1818, blef student 1839 och inskrefs 1841 såsom extra konduktör vid finska bergsstaten. Med anledning af ett guldfynd vid norra stranden af Kemi elf uppdrog finska regeringen 1846 åt honom att närmare undersöka förhållandet. Vid Lappmarkens gränser fann han visserligen guld, men för litet för att lemna någon utsigt till vinst. Samtidigt hade emellertid guldlagren i Kalifornien upptäckts, och H. beslöt att der försöka tillgodogöra sig sin erfarenhet såsom guldvaskare. 1850 anlände han till Valparaiso, men afskräcktes af de underrättelser han der fick om tillståndet i Kalifornien från att fortsätta sin färd och begaf sig i stället till ön Sitka (vid Nord-Amerikas vestra kust, i det forna ryska Amerika), der han under ett års tid gjorde rika naturhistoriska samlingar samt studerade språk och etnografi. 1852 återkom han till Finland och utvecklade sedermera en mångsidig författareverksamhet. Sina iakttagelser öfver folkslagen i det ryska Amerika nedlade han i en i Finska Vetenskaps-societetens Acta (T. IV och VII) intagen afhandling: Etnographische skizzen über die völker des russischen Amerika. Derjämte utgaf han tvänne arbeten öfver Finlands geologiska förhållanden: Mineralogischer wegweiser durch Finland (1857) och Materialien zur geognosie Finlands (1858). Under en tid var han äfven anställd såsom biträde vid ordnandet af universitetets historiska museum samt utgaf, förutom en katalog öfver museet, en framställning af de
finska fornfynden från sten- och bronsåldern, Förteckning och afbildningar af finska fornlemningar (1863), det första utförligare arbete i detta ämne. I slutet af 1850-talet företog han med understöd af statsmedel en resa till Sverige och Norge för att studera fiskeriväsendet och utnämndes 1860 till inspektör för fiskerierna i Finland. Död d. 23 Dec. 1864. R. T-dt.
Holmberg, Emilie Augusta Kristina, tonsättarinna, född i Stockholm d. 6 Maj 1821, uppträdde vid 15 års ålder som komponist med ett häfte sånger, hvilka snart ökades, och af hvilka flere (delvis till hennes egna ord) vunno stor popularitet, t. ex. Göken gal i lunden; Sof oroliga hjerta, sof; Till skogs en liten fogel flög. 1841 inrättade hon ett musikinstitut i Stockholm och 1844 gifte hon sig med bruksegaren P. H. Hammarsköld, hvilken hon följde till Amerika, der hon på konstresor genom unionens förnämsta städer skördade triumfer såsom pianist och sångerska. Efter ett par år blef hon organist vid Peterskyrkan i Charlestown, hvarest hon dog d. 28 Mars 1854. A. L.
Holmberg, Gustaf Verner, finsk landskapsmålare, föddes d. 1 November 1830 i Helsingfors. Sedan han derstädes tagit studentexamen, 1848, växte hos honom alltmer böjelsen att egna sig åt konstnärsbanan. 1853 begaf sig H. till Düsseldorf, der han kom i god skola hos norrmännen Gude och Bodom. Särskildt utöfvade den förre ett stort inflytande på H:s utveckling som landskapsmålare. Hans talang mognade under den förträffliga ledningen förvånansvärdt hastigt, och inom några år stod han som sjelfständigt arbetande konstnär icke ovärdigt vid sidan af sin lärare. Sin första stora tafla, Höstmorgon, utställde han i Düsseldorf 1856, och med den grundlades hans konstnärsrykte. Under sina fyra återstående lefnadsår utvecklade han en stor produktivitet. Icke mindre än omkr. 80 originallandskap säges han derunder hafva målat. Omkr. en tredjedel torde hafva kommit till hemlandet, de öfriga såldes till främmande land. Erkännande kom honom från många håll till del. Så erhöll han anbud att blifva professor i landskapsmålning vid den nya konstakademien i Weimar, en utmärkelse, som han likväl afböjde. Han afled d. 24 Sept. 1860 i Düsseldorf. -- Den finska naturen lemnade H. de flesta motiven för hans taflor, men äfven från Tyskland hemtade han sina ämnen. Hans landskapstaflor utmärka sig genom korrekt teckning, kärleksfull uppfattning af naturen, enkel och flärdlös komposition samt en något blek, men harmoniskt verkande kolorit. H. af S.
1. Holmbergsson, Johan, rättslärd, universitetslärare, föddes i Hernösand d. 24 Juni 1764, blef student i Upsala 1781 och promoverades till filos. magister 1788. Efter aflagd jur.-kand.-examen utnämndes H. 1790 till docent i kyrkolagfarenheten. Under bibehållande af docenturen tjenstgjorde han såsom vice notarie i Svea hofrätt 1794--99, hvarefter han under två terminer förordnades att i Upsala upprätthålla juris oecon. et commerc. professorns ämbete. Sedan H. sökt båda de
Källa: Project Runeberg ·
