Sida 188
Gås-slägtet
och Danmark vid begynnelsen af det 15:de årh. Om man ser bort ifrån de gamla hirdlagarna, kunna gårdsrätterna betraktas såsom de äldsta källorna för nordisk militärlagstiftning. Under 16:de årh. afskildes väl krigslagstiftningen i allmänhet ifrån dem, men de erhöllo i stället en ny egendomlig betydelse såsom rättskällor för adelns husdisciplinära myndighet på slott och gårdar. Redan i den förut nämnda Eriks af Pommern gårdsrätt säges, att den skulle få tillämpas af biskopar, riddare och svenner, som tillhörde rådet, såväl som af konungens hofmän och ämbetsmännen. Och den gårdsrätt, som Fredrik II 1562 utfärdade för Danmark och Norge, skulle jämväl adeln få tillämpa på sina borgar, hvarigenom den erhöll makt att tämligen godtyckligt förfara mot sina tjenare och landbönder, en makt, som den danska adeln bibehöll ända till senaste delen af 18:de årh. Äfven i Sverige utfärdades under 16:de och 17:de årh. flere kungliga gårdsrätter -- från Gustaf Vasas gårdsrätt 1544 till och med Karl X Gustafs hofartiklar 1655 -- att gälla med afseende å konungarnas hoftjenare, hvarjämte hertigarna vid sina slott och gårdar skipade rätt efter gårdsrätter, som de sjelfva utfärdat, men den svenska adeln eftersträfvade efter nyare tidens början förgäfves förmånen att få tillämpa de kungliga gårdsrätterna vid sina gods. Först vid slutet af Karl XI:s förmyndarestyrelse lyckades adeln, 1671, genomdrifva utfärdandet af en särskild "Gårdsrätt eller Husdisciplin", enligt hvilken adeln skulle ega vidmakthålla gårdsfrid på sina gårdar och straffa sitt tjenstefolk med böter, kroppsstraff och fängelse vid vatten och bröd. Länge blef emellertid icke denna adelns gårdsrätt gällande, ty till följd af de ofrälse ståndens insaga deremot vid 1672 års riksdag blef den icke af Karl XI stadfäst. Den jurisdiktion, som grefvarna egt att inom sina grefskap utöfva, försvann, då genom reduktionen dessa förläningar indrogos; och mot slutet af sin regering (1692) upphäfde Karl XI jämväl den särskilda domsrätt -- hals- och handrätt samt borgrätt (se d. o.) --, som genom speciella privilegier tillerkänts innehafvarna af vissa gods. Uti de adliga privilegierna af år 1719 (§ 32) medgafs åt adelsmannen rätt att tillbörligen låta näpsa sina bönder och enskilda tjenare för små förbrytelser, uppstudsigheter och försummelser, och skulle "till den ändan med första en gårdsrätt och husdisciplin för dem blifva författad". Emellertid kom aldrig någon sådan stadga till stånd, och sjelfva bestämmelsen derom ströks i 1723 års privilegier, ehuru adelns rätt att näpsa sina bönder och tjenare bibehölls. K. H. B.
Gårdstånga, socken i Malmöhus län, Frosta härad (utom 4 mtl Getinge by, som tillhöra Torna härad). Arealen 1,656 har; hvaraf 1,317 har i Frosta härad och 339 har i Torna härad. 1,004 innev. (1880). G. med Holmby utgör ett konsistorielt pastorat af 1 :sta kl., Lunds stift, Frosta kontrakt.
Gårdvaren. Se Hund.
Gårdveda (ej Gorrveda l. Gottfridsdal), socken i Kalmar län, Aspelands härad.
Arealen 6,765 har. 864 innev. (1880). Förenad till en kyrkoförsamling med Målilla, Linköpings stift, Aspelands kontrakt.
Gå rund, sjöv., att, innan man lättar ankar eller lossar förtöjningarna, låta maskinen arbeta en stund, för att den må blifva uppvärmd och visa sig vara i ordning. O. E. G. N.
Gås. Se Gås-slägtet.
Gåsborn, socken i Värmlands län, Öster-Sysslets fögderi, Fernebo härad. Arealen 24,449 har. 1,987 innev. (1880). Regalt pastorat af 3:dje kl., Karlstads stift, Nyeds kontrakt.
Gåsbröst (Pectus carinatum) med., kallas en missbildning af bröstkorgen, bestående deri att bröstbenet (sternum) är skarpt framstående till följd deraf att refbensbrosk och refben äro från sidorna intryckta och närmade till hvarandra. Denna missbildning uppkommer vanligen i späda barndomen genom den engelska sjukan (se d. o.) och verkar hämmande på lungornas utbildning, på respirationsrörelserna och andhemtningen. F. B.
Gåsevadholm, fideikommissegendom, med hufvudgården G., 1 1/2 mtl, belägen i Tölö socken Fjäre härad, Hallands län, vid Rolfsån, ö. om Kungsbacka. Hela egendomen utgör 49 53/144 mtl i Tölö, Lindome, Elfsåkers, Hanhals och Fjärås socknar, med verk och inrättningar taxerad till omkr. 800,000 kr., hvarjämte innehafvaren, frih. G. O. N. Silfverschiöld, eger med samma rätt Kobergs, Hede och Alfhems fideikommiss (omkr. 32 mtl, taxeradt till omkr. 1,200,000 kr.) i Elfsborgs län. -- Hufvudgården har ett mycket vackert läge på en liten halfö, som genom en vallgraf blifvit förvandlad till en ö. Hufvudbyggnaden uppfördes 1757 af dåv. egaren Sahlgren, men undergick 1855 genomgripande förändringar efter ritning af A. V. Edelsvärd. Gården hette fordom Gåsevad och egdes under 1300-talet af slägten Pik. 1649 köptes G. af Johan l. Hans Maclean, adlad Makeléer, hvars arfvingar 1754 sålde det till direktören i Ostindiska kompaniet N. Sahlgren. Genom hans dotterdotter kom G. till slägten Silfverschiöld.
Gåsgamslägtet. Se Gyps.
Gåshud (Cutis anserina), med., kallas menniskans hud, då den, hufvudsakligen vid inverkan af köld, blir knottrig, lik en gåshud. Detta tillstånd uppkommer genom sammandragning af små fina muskeltrådar, som ligga omkring hår- och talgfolliklar. F. B.
Gåsinge, socken i Södermanlands län, Daga härad. Arealen 10,771 har. 1,501 innev. (1880). G. med Dillnäs utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Strengnäs stift, Daga kontrakt.
Gåsskötsel. Se Husfogelskötsel.
Gås-slägtet, Anser, zool., hör till ordningen andfoglar (se And), familjen egentliga andfoglar, och underklassen simfoglar. Näbben är vid roten hög och bred samt utåt afsmalnande och lika lång med eller kortare än hufvudet; näbbnageln upptager öfverkäkens hela spets; näsborrarna äro belägna vid näbbens midt. Tyglarna äro fjäderklädda, halsen kortare än den undersätsiga kroppen, benen ställda mera framåt, undersätsiga och med nätlikt fördelad hud, tarsen
Källa: Project Runeberg ·
