Sida 127
Gumprecht, Otto
Gummi elasticum. Se Ficus, Kautsjuk.
Gummigutta l. Gummi-resina Gutta, farmak., ett officinelt gummiharts, som erhålles af den i Siam och Kambodja växande Garcinia Morella Desr., var. pedicellata, på det sätt att vid regntidens början spiralformiga inskärningar göras i barken å stammen och å gröfre grenar, hvarigenom framlockas en trögflytande gulaktig mjölksaft, som fortfar att utsippra under flere månader och uppsamlas i vidfästa mellanleder af bamburör. I dessa stelnar mjölksaften småningom, och intorkningen fullbordas genom bamburörens uppvärmning öfver eld, tills allt vatten bortgått ur gummiguttan, hvarefter bamburören klyfvas och gummihartset uttages. Det bildar således cylindriska stycken af vanligen 10-15 cm. längd och med 3-6 cm. tvärlinie. Styckena hafva på ytan längsgående, grunda fåror eller strimmor samt svagt upphöjda lister (afgjutningar af bamburörets insida). Färgen är brunaktigt brandgul, äfven å tunnare splittror, men pulvret är vackert gult; i förening med vatten gifver gummigutta en gul emulsion. Drogen är en blandning af ett eget harts med gummi. Hartset har en skarp, obehaglig smak och verkar häftigt afförande på tarmkanalen. Gummigutta nyttjas, utom till medicinskt bruk, äfven af målare, emedan hon lemnar en vacker gul färg. Likartad drog erhålles äfven af G. pictoria Roxb. på Ceylon, hvilken möjligen är identisk med G. Morella Desr. Andra arter af slägtet gifva sämre gummigutta. O. T. S.
Gummiharts, Gummi-resina, farmak., ett gemensamt namn på olika slag af i luften stelnade växt-mjölksafter, hvilka innehålla gummi och harts i vexlande mängd, blandade med växtslem och flyktig olja m. m. Sprit löser hartset ur dem, men icke gummit. Pulveriserade och noggrant sammanrifna med vatten, bilda de emulsioner, i det hartset med tillhjelp af gummit uppslammas i vattnet. Flere gummihartser äro upptagna i svenska farmakopén, såsom Arnmoniakgummi, Dyfvelsträck, Galbanum, Gummigutta, Myrrha och Olibanum. O. T. S.
Gummilacka, ett harts, som utflyter från grenarna af åtskilliga i Ostindien växande träd (Ficus indica, F. religiosa, Rhamnus Jujuba m. fl.) genom styng af gummilack-sköldlusen (Coccus lacca). Den utflytande saften blandas med ett från djuret afsöndradt rödt färgämne, omhöljer insekten och dess ägg samt hårdnar till en röd skorpa, som ofta öfverdrager hela grenarna. Hartset kommer i handeln i form af stocklack (de med harts betäckta, afbrutna grenstyckena), kornlack (små korn), klump- l. kaklack (större, sammansmälta stycken, sämre vara) och schellack l. egentlig gummilacka, hvilket framställes genom det från färgämnet nästan alldeles befriade hartsets smältning och gjutning i tunna blad eller skifvor, som äro gula eller bruna, glänsande och genomskinliga. Genom blekning med klor kan hartset erhållas hvitt och kallas då blekt gummilacka. Gummilacka har stor användning vid beredning af fernissor, kitt, sigill-lack m. m. Det röda färgämnet, som finnes i stocklack och kornlack, utdrages medelst utspädd sodalösning. De sålunda erhållna
preparaten komma i handeln under namn af lackdye (offenheimer-rödt) och lack-lack (det senare är en sämre vara) samt bilda violetta eller svartröda kakor, hvilka användas såsom röd färg i st. f. kochenill, med hvilket färgämne lackdye är nära beslägtadt. S. J-n.
Gummilack-sköldlusen, zool. Se Sköldlöss.
Gummiplåster, Emplastrum gummi-resinosum, farmak., beredes genom sammansmältning af gult vax (2 delar) med blyoxidplåster (6 delar), hvartill, sedan denna blandning något svalnat, medelst siktning sättes ammoniakgummi och galbanum l. moderharts (2 delar af hvartdera slaget). Beståndsdelarna sammanknådas väl, hvarefter man erhåller ett plåster, som nyberedt är gulgrått, men under förvaring småningom blir gulbrunt. Det luktar starkt af galbanum. Det begagnas allmänt att lägga å börjande bulnader, för att uppmjuka den inflammerade huden och underlätta varbildningen. O. T. S.
Gummi senegal. Se Senegal-Gummi.
Gummiträd. Se Eucalyptus, Ficus.
Gumpfotade foglar, Pygopodes, zool., bilda den lägsta ordningen inom foglarnas klass. De hafva ansigtet fjäderbeklädt, näbben hård och utan lameller, tungan af vanlig form, benen belägna långt bakåt, med fri eller ingen baktå, korta vingar, kort eller ingen stjert, tung och klumpig, mer eller mindre nedtryckt kropp samt ytterst tät och dunrik fjäderbeklädnad. -- Gumpfotingarna vistas företrädesvis vid hafvet, endast få arter vid floder och insjöar; sin mesta tid tillbringa de med att simma och dyka, hvilket de göra utmärkt väl. Derunder söka de sin föda, som utgöres af fisk och kräftdjur, mera sällan af insekter och växtämnen. Då dessa foglar hvila sig, sker det antingen på vattnet eller på någon klippa. De flesta flyga rätt snabbt, trots sina korta vingar; somliga sakna dock alldeles flygförmåga. På land röra de sig med svårighet; de gå illa eller endast släpa sig fram. Till kroppsstorleken äro de mycket vexlande, från helt små till ganska stora. Sommaroch vinterdrägten äro olika. Båda föräldrarna rufva äggen och mata ungarna, hvilka antingen qvarligga en tid i boet eller ock genast lemna det. Några gumpfotingar bygga enstaka, de flesta dock kolonivis; de förra lägga minst, de senare högst två ägg. Då fortplantningstiden inträder, begifva sig de på öppna sjön lefvande arterna mot land för att uppsöka lämpliga häckplatser på skär och klippor samt finnas under denna tid samlade i oräkneliga skaror. Som gumpfotingarna dock hafva många fiender, särskildt menniskan, hvilken förföljer dem för köttets, äggens och fjäderns skull, förminskas deras antal småningom. En art, garfogeln, har också blifvit utrotad (i detta århundrade). Till de gumpfotade foglarnas ordning höra fyra familjer, nämligen doppingar (Podicipidae), lommar (Colymbidae) alkor, (Alcidae) och pingviner (Aptenodytidae). Af dessa familjer äro blott de tre förstnämnda, med tillsammans fjorton arter, representerade i Sverige. C. R. S.
Gumprecht, Otto, tysk musikskriftställare, f. 1823, öfvergaf 1849 sina juridiska studier för att öfvertaga den musikaliska följetongen i
Källa: Project Runeberg ·
