Hamsterslägtet

Hamsterslägtet, Cricetus, zool., räknas till mössdjurens ordning bland gnagarna. Dithörande djur hafva grof, tjock kropp, korta ben, mycket kort, tunnhårig svans, ovanligt stora framtänder, 3 kindtänder i hvardera käkhalfvan och stora kindpåsar. Åkerfält i det tempererade Europas och Asiens fruktbara trakter utgöra dessa djurs uppehållsorter. Der gräfva de sig djupa hålor med flere kamrar, hvari de om hösten samla sina förråd. -- Europeiska hamstern, Cricetus frumentarius, blir 25 cm. lång och har en svans af ungefär 5 cm. längd. Färgen är ofvan brungul, skiftande i grått, på undre delarna, benen samt en strimma öfver pannan svart och på fötterna hvit. Arten är utbredd från Rhen till Ob och förekommer på fast, torr och fruktbar mark. Hans bo förlagges intill 2 m. under jorden, har ett lodrätt ingångsrör och ett sluttande utgångsrör samt står genom andra gångar i förbindelse med förrådskamrarna, hvaraf unga djur anlägga blott en, men gamla 3--5. Honans näste har flere ingångar. Man igenkänner lätt hamsterns boning på de mullhögar, som ligga utanför ingången och vanligen äro beströdda med agnar o. d. Sommarbostaden ligger blott 30--60 cm. djupt. Hamstern har en krypande gång, men kan äfven göra tämligen långa skutt, klättrar rätt bra och gräfver ypperligt. Argsinthet är hufvuddraget i hans karakter, och han sätter sig genast till motvärn, om han på minsta sätt retas; han anfaller till och med utan att vara hotad af någon fara. Hamstern ligger i vintersömn, vaknar upp åtminstone i Mars, men öppnar då icke de tillstoppade hålen till sin boning, utan lefver någon kort tid af de insamlade förråden. Han ynglar åtminstone två gånger hvarje sommar; så snart ungarna blifvit något försigkomna, drifvas de af honan ut ur boet för att sjelfva lifnära sig. Då säden mognar, får hamstern brådt att vara med om skörden. Med säd, bönor, ärter m. m. fullproppar han sina stora kindpåsar och släpar så ett rikligt förråd hem till sin boning. I början af Oktober gör hamstern sin vinterbostad i ordning och försjunker i vinterdvala. Han anställer stundom oerhörd skada, då han förökar sig mera än vanligt. Lyckligtvis har han många fiender; äfven menniskan förföljer honom flitigt, och i vissa trakter lefver en del folk på att uppsöka djurets förråd af födoämnen. Hamsterns kött ätes mångenstädes, och skinnet användes till pelsverk. C. R. S.