Handteckning, öfver hufvud hvarje på fri hand, d. v. s. ej medelst lineal, passare eller annat instrument, åstadkommen teckning, särskildt när den är utförd i konstnärligt syfte, till skilnad från den för praktiskt eller vetenskapligt ändamål medelst instrument framställda ritningen (konstruktions-, perspektiv-, byggnads-, möbel-, maskin-ritning o. s. v.). Handteckningar utföras med stift, penna eller pensel på papper (vanligen hvitt, men äfven grått, brungult, blått) eller pergament. Till det första slaget höra blyerts- och silfverstift-, koloch krit-teckningarna ("à trois crayons": med svart, röd och hvit krita; "à deux crayons": med svart och hvit krita). -- Pennteckningar framställas i bläck (uppslammad tusch o. d.) med rör-, fjäder- eller stålpenna. Pensel nyttjas vid de svartgrå tusch- eller de bruna sepia- och bister-tecknin-garna, naturligtvis äfven vid den svaga färgläggning (lavering), som å en del teckningar plägar förekomma. Oftast äro dervid konturerna utförda med stift eller penna. De högsta dagrarna åstadkommas genom s. k. utsparning af papperets hvita färg, men äfven genom påläggning af hvit krita eller flytande hvitt färgämne -- i synnerhet då papperet är af någon mörkare färg --, stundom äfven af guld, vanligen blott å äldre teckningar. Kritteckningen närmar sig pastellen, den färglagda teckningen aqvarellen eller gouachen. -- Handteckningar äro antingen att anse som sjelfständiga konstverk, i hvilket fall de vanligen äro utförda med fullständig noggranhet äfven i detaljer, eller äro de förarbeten för verkligen befintliga eller endast tillämnade större konstverk. Man skiljer i detta senare afseende mellan croquis: det första, hastigt utförda, vanligtvis tämligen orediga och vårdslösa utkastet, skiss, som visar det tillämnade konstverket till alla sina hufvuddrag och med angifvande af åtminstone de väsentligare detaljerna, och studie: en efter naturen eller ur fantasien tecknad detalj, t. ex. en figur eller figurdel, draperi, interiör, möbel, trädparti e. dyl., afsedd att ingå som beståndsdel i en tillämnad fullständigare komposition. Handteckningar blifva derigenom egnade att gifva vigtiga upplysningar om sina mästares utvecklingsgång och arbetssätt liksom om konstverks tillkomst och äkthet. Men de kunna och böra derjämte ega ett sjelfständigt skönhetsvärde. Ty enär deras utförande kräfver jämförelsevis enkla tekniska hjelpmedel, blifva de de omedelbaraste och lydigaste uttrycken af den konstnärliga ingifvelsen, som här kan visa sig i sin ursprungliga renhet, fri från de störande tillfälligheter, som alltid medfölja ett omständligare och svårare framställningssätt. Teckningar af mera framstående konstnärer hafva till följd deraf i alla tider varit högt skattade, och betydande samlingar, offentliga och enskilda, hafva bildats i de flesta europeiska land, oftast i förening med samlingar af gravyrer, jämte dessa belysande och fullständigande tafvelsamlingarna. Till de berömdaste höra Louvre-samlingen i Paris med ett stort antal ständigt utställda blad, Britiska museets samling i London, samlingen i Florens, i Neues museum i Berlin, Albertina-samlingen i Wien o. s. v. -- Sveriges Nationalmuseum eger likaledes en ganska betydande samling, räknande i rund summa omkr. 20,000 nummer, i dem likväl inbegripet ett stort antal arkitektur-, möbel- och kostym-ritningar m. m. Teckningarna af främmande äldre mästare uppgå till omkr. 4,000, med en mängd arbeten af de italienska, nederländska och franska skolornas mästare, till större delen härstammande från grefve Karl Gustaf Tessins i Frankrike bildade samling, hvilken på 1750-talet förvärfvades för den kungl. familjen och sedermera genom nytt köp blef statsegendom. En del blad i denna härstammar åter från Crozats och från Vasaris berömda samlingar. Ett urval af omkr. 300 blad är ständigt utstäldt. Grundstommen i samlingen af svenska konstnärers arbeten är bildad af f. d. öfverintendenten M. G. Anckarsvärd och 1858 skänkt till d. v. Kongl. museum. Den har sedermera erhållit en stark tillökning genom inköp eller gåfvor af spridda blad eller större samlingar, såsom af K. J. Billmarks efterlemnade studier (1868), af en mängd teckningar af J. T. Sergel (1875) och nu senast (1882) af något öfver 1,200 teckningar af F. V. Scholander.
Det intresse, hvarmed handteckningar omfattats, har gifvit upphof till flere sätt att reproducera eller rättare facsimilera dem. I äldre tid nyttjades för detta ändamål det s. k. klärobskyrsnittet, senare (på 1700-talet) färgkopparsticket (se Färgtryck). Flere utmärkta samlingar hafva i den vägen åstadkommits af Ploos van Amstel, Mulinari, Scacciati, Zanetti, Chamberlain m. fl. I våra dagar har man i det fotografiskt oföränderliga koltrycket samt i arter af ljustrycket funnit ett förträffligt medel, och facsimileringen af betydande arbeten ur de större samlingarna sker nu i stor skala: Albertina-samlingen i Wien, Berlinsamlingen, de italienska samlingarna i Venezia och Florens, South-Kensingtons publikationer, Brauns publikationer samt nu senast (1882) en ypperlig serie af Louvre-teckningarna, samtliga både för ett teoretiskt och praktiskt konststudium af stor betydelse. Upk.