Hansson

Hansson, Ola, svensk-tysk författare, född d. 12 Nov. 1860 i byn Hönsinge, Malmöhus län, hemmansegareson, blef student i Lund 1881 och filos. kandidat 1882, företog resor öfver kontinenten, uppträdde från 1884 med literära arbeten och bosatte sig i Berlin 1889, från hvilken tid han skrifvit sina skönliterära och kritiska arbeten äfven på tyska. I H:s Dikter (1884) samt ännu mer i hans diktsamling Notturno (1885) och prosaskisserna Sensitiva amorosa (1887; på tyska 1892) finner man ett mystiskt försjunkande i sensationer och stämningar, ett utomordentligt stegradt känslolif, som i sin pessimistiska färgning, sitt starka intryck af »lifsångesten» verkar halft patologiskt. För öfrigt äro den skånska slättnaturens egendomligheter deri mångenstädes återgifna med skarp och känslig iakttagelse. I H:s novellistiska arbeten Parias (»Fatalistische geschichten», 1890; på danska »Skæbnenoveller», s. å.), Alltagsfrauen (1891; 2:dra uppl. 1896), Kärlekens trångmål (1892), romanerna Frau Ester Bruce (1894) och Vor der ehe (1895; på norska »För giftermålet»), Im huldrebann (s. å.), Meervögel (s. å.), Der weg zum leben (1896; » Vägen till lifvet», s. å.), romanen Der schutzengel (s. å.) och Nordisches leben (I, Goldene jugend, s. å.) framlyser öfverallt hans utmärkande naturbestämdhet; personerna tänka och tala som författaren sjelf, men han gör många intressanta iakttagelser och fängslar genom såväl psykologiskt djup som innerlig och skiftrik stil. I utlandet, der H. tillkämpat sig en sjelfständig ställning, har han dock kanske gjort sig mera bemärkt såsom eminent essay-författare. Redan i Literära silhouetter (1885) ådagalägger han några af en kritikers vigtigaste egenskaper, hvilka mera mognade framträda i hans Das junge Skandinavien (1891), Seher und deuter (1893, 2:dra uppl. 1895; på danska »Tolke og seere», 1893), Friedrich Nietzsche (1895) m. m., der han för den rika individualitetens talan gent emot naturalismen. Vidare må nämnas de högtfarande prosadikterna Ung Ofegs visor (1892) och Reisen hjem. En ungdoms- og vandringshistorie (1894; »Resan hem», 1895). — H. ingick 1889 äktenskap med Laura Mohr, känd under psevdonymen L. Marholm, f. 1854 i Riga, dotter af en dansk sjökapten och en tyska. Hon fick en tysk uppfostran, skref först dramer (Patkul, 2 bd, 1878–80; Frau Marianne, 1882) och sände från Köpenhamn spirituella skildriagar till tyska tidningar. Hon har sedermera utgifvit essay-samlingarna Das buch der frauen (18955 »Kvinnor», s. å.) och Wir frauen und unsere dichter (1895; 2:dra uppl. 1896), novellerna Zwei frauenerlebnisse (1895; »Tvänne qvinnoöden», 1896) och dramat Karla Bühring (1895). Äfven hos henne framträder en uppjagad sensitivitet, men hon är mindre fint anlagd än H.