Harless. 1. Johann Christian Friedrich, tysk läkare, var son af den såsom filolog bekante professorn vid Erlangens universitet Gottlieb Christoph H. (f. 1738, d. 1815) och föddes 1773. Han blef 1794 medicine doktor och 1796 e. o. professor i Erlangen, ordinarie professor och meddirektör för medicinska kliniken derstädes 1814 samt medicine professor i Bonn 1818. Död 1853. H. utöfvade vid sidan af en vidsträckt praktik stor författareverksamhet. Mest betydande äro hans arbeten i medicinens historia, åt hvilken han egnade sig med förkärlek. Derjämte utgaf han skrifter i praktisk medicin och inlade såsom medredaktör i flere medicinska tidskrifter stora förtjenster. Med seghet fasthöll han vid de gamla åsigterna inom medicinen och förmådde icke följa med den nya tidens väldiga omgestaltning af densamma. Bland hans skrifter må nämnas Historia physiologiae sanguinis antiquissimae (1794); Geschichte der hirn- und nervenlehre (1801); Handbuch der ärztlichen klinik (1817--26); Die sämmtlichen heilquellen und kurbäder des südlichen und mittlern Europa, Westasiens und Nordafrikas (1846--48) och Opera minora academica (1815). -- 2. Emil H., den föregåendes brorson, fysiolog, f. 1820, blef e. o. professor i fysiologi i München 1849 och ordinarie professor dersammastädes 1857. Död 1862. H. offentliggjorde en mängd specialundersökningar inom fysiologi, anatomi och histologi, bland hvilka märkas Ueber muskelirritabilität (1851), Molekulare vorgänge in der nervensubstanz (1858--61), Zur innern mechanik der muskelzuckung (1862) äfvensom en vidlyftig lärobok i plastisk anatomi, Lehrbuch der plastischen anatomie (1856--58) och Populäre vorlesungen aus dem gebiete der physiologie und psychologie (1851). R. T-dt.
Nordisk familjebok · första upplagan
Harless
Ämne: Tyska läkare och naturforskare · Läkare och naturforskare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 755 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗