Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Harless

Ämne: Protestantiska teologer · Teologer och predikanter

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 755–756 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Harless, Gottlieb Christoph Adolf von, tysk teolog, f. 1806, studerade i Erlangen och sedan i Halle, der Tholucks inflytande blef afgörande för hans religiösa utveckling. 1836 blef han professor i moral och teologisk encyklopedi vid universitetet i Erlangen och inträdde 1840 såsom universitetets representant i bajerska ständerkammaren. Genom sin kraftiga opposition mot ministern Abels ultramontana politik miste han sin professur 1845 och utnämndes i stället till konsistorialråd i Baireuth. S. å. kallades han till professor i Leipzig och utnämndes 1847 derjämte till pastor vid Nikolaikyrkan derstädes. 1850 blef han öfverhofpredikant, geheimekyrkoråd och vicepresident för landskonsistoriet i Dresden. 1852 återkom han till Bajern såsom president för det lutherska öfverkonsistoriet i München. Mot slutet af sitt lif blef H. blind. Han dog 1879. -- H:s religiösa och teologiska ståndpunkt var den gammalluthersk-

ortodoxa. Han bekämpade energiskt den ultramontana katolicismen, hvarje tanke på en union mellan den lutherska och reformerta kyrkan samt rationalismen på 1840--50-talet. Hans verksamhet i Sachsen (1845--52) betecknar en vändpunkt i den kyrkliga utvecklingen derstädes -- rationalismens tillbakaträngande och ortodoxiens seger: H. sökte i sin skrift Die glaubwürdigkeit der evangelischen geschichte (1836) gendrifva D. F. Strauss' kritik, en uppgift, som han visade sig föga vuxen. Mot jesuiternas moral skref han Jesuitenspiegel (1839). För den lutherska läran om sakramenten kämpade han i sitt tillsammans med Harnack utgifna arbete Die kirchlich-religiöse bedeutung der reinen lehre von den gnadenmitteln (1869). Mot de rationalistiska sträfvandena riktade han sitt Votum über die eidliche verpflichtung der protestantischen geistlichen auf die kirchliche symbole (1846). Han utgaf dessutom bl. a. Kommentar über den brief Pauli an die Epheser (1834; 2:dra uppl. 1858), Die christliche ethik (1842; 7:de uppl. 1875; "Christlig ethik", 1852), en samling predikningar under titeln Sonntagsweihe (1846--54; 2:dra uppl. 1859--60) och ett sjelfbiografiskt arbete, Bruchstücke aus dem leben eines süddeutschen theologen (1873--75).