Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Harpyjan

Ämne: Fågelfamiljer, fågelsläkten och fågelarter · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 769 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Harpyjan, Harpyia destructor, zool., är den väldigaste af alla örnar, som lefva i Syd-Amerika. Fogeln är groft byggd och har stort hufvud, ovanligt stark näbb med mycket krökt

spets, mycket grofva fötter, väpnade med stora, tjocka, mycket krokiga klor, tarsen framtill befjädrad till midten, vingarna korta och afstympade, stjerten bred och lång samt fjäderdrägten rik och mjuk, med nackens fjädrar förlängda till en lång och bred tofs, som kan uppresas. Hufvudet och halsen äro grå, nackfjädrarna, ryggen, vingarna, stjerten, bröstets öfversta del och kroppssidorna skiffersvarta; undre delarna äro hvita, med enstaka, svarta fläckar. Längden stiger till nära 1 m. Från Mejico långt ned i Syd-Amerika finnes denna fogel, i synnerhet vid flodstränderna, men ingenstädes talrikt. Han förföljes nämligen ifrigt af indianerna, som använda hans fjädrar till prydnader. Harpyjan är en bland de farligaste fienderna till de smärre tamdjuren, hvilka hon flitigt bortsnappar. Indianerna uppföda ofta unga foglar för att åtkomma deras högt värderade fjädrar, hvilka utgöra vigtiga bytesvaror. Flere gånger hafva lefvande harpyjor blifvit förda till Europa. I

fångenskapen aflägga de dock aldrig sin vildhet, C. R. S.