Harsdorff

Harsdorff, Kaspar Frederik, dansk arkitekt, född i Köpenhamn d. 26 Maj 1735, var elev af konstakademien från hennes stiftelse, 1754, erhöll 1756 hennes stora guldmedalj och reste 1757 som akademiens stipendiat till Paris för att utbilda sig under den tidens berömda arkitekter, förnämligast Blondel och Soufflot. Först 1762 reste han till Rom. Hans studier af forntidens konst fingo ett afgörande inflytande på hans konstnärsindividualitet. 1764 återvände han till Köpenhamn samt blef medlem af konstakademien (1765) och professor (1766). Men fäderneslandet hade endast få värdiga uppgifter att erbjuda en så talangfull och djupt bildad konstnär. Hans förnämsta arbete under lång tid var Grafkapellet vid Roskilde domkyrka, hvilket likväl fulländades först af hans lärjunge K. F. Hansen. För öfrigt var det endast i lösandet af sådana mindre uppgifter som Herkuleslogen i Rosenborgs have, som han kunde visa hvilka rika anlag bodde inom honom. Kristiansborgs brand 1794 och Köpenhamns 1795 öppnade för honom utsigt till en större och rikare verksamhet. Men innan regeringen hunnit fatta beslut om återuppförande af de större offentliga byggnader, som ödelagts af elden, hade döden bortryckt H., i Maj 1799. Endast i några privatbyggnader och i några icke använda utkast hade han fått tillfälle att visa på hvilket enkelt och storslaget sätt han förstod att lösa de uppgifter, som gåfvos honom. Kolonnaderna mellan palatsen på Amalienborg och den stora Erichsenska gården vid "Kongens Nytorv" vittna bland andra byggnader om hans stora talang. Ph. W.