Sida 391
Harren ...
verk Hermes, or a philosophical inquiry concerning language and universal grammar (1751) och Philological inquiries (1781), betraktelser öfver smaken både inom äldre och nyare tiders literatur. En fullständig upplaga af hans arbeten utgafs 1801 af hans son, lord Malmesbury.
Harrisburg, hufvudstad i nord-amerikanska staten Pennsylvania, vid Pennsylvania-kanalen och östra stranden af Susquehanna. 30,762 innev. (1880). H. är en af de vackraste inlandsstäder i unionen, är säte för en katolsk biskop, har inemot 30 kyrkor samt flere "colleges" och andra undervisningsanstalter. Stora jerngjuterier och stålmanufakturer. Medelpunkt för en storartad jernexport. H. har sitt namn efter en John Harris, ortens förste bebyggare (på 1720-talet), blef stad 1785 och 1812 statens hufvudstad.
Harrison, [-sön], John, engelsk mekaniker, f. 1693, idkade först timmermansyrket, men blef sedan urmakare och gjorde såsom sådan högst betydande uppfinningar. Sålunda konstruerade han 1726 den första kompensationspendeln, hvarigenom pendelns längd blef oberoende af vexlingar i värmegraden, och tillverkade 1767 de första kronometrar för bestämningen af longituden till sjös. För det senare arbetet erhöll han ett af regeringen utfäst pris, 20,000 p. st. H. författade Principles of timekeeper (1767) och Description concerning such mechanism as will afford a nice or true mensuration of times (1775). Död 1776.
Harrison [-sön], William Henry, president i Nord-Amerikas förenta stater, född i Virginien 1773, ingick 1792 såsom fänrik vid armén samt blef 1797 kommendant i fort Washington och derefter guvernör i Indiana. Såsom kongressmedlem genomgref han bl. a. en lag om försäljning i små lotter af Förenta staternas jordbesittningar, och derigenom påskyndade han i hög grad "Vesterns" uppblomstring. Såsom guvernör i Indiana afslöt han med indianerna flere fördrag, förvärfvade åt staten 220,000 qvkm. land och förde mot indianerna och engelsmännen ett lyckligt krig, hvilket han slutade med segern på Thames 1813. Året derefter nedlade han sitt ämbete. 1818 återvaldes han till kongressmedlem, och 1828 blef han sändebud i Columbia, men rappellerades inom kort på Bolivars begäran, hvarefter han för att försörja sig och sin familj tog anställning som skrifvare vid en domstol i Ohio. 1836 uppställdes han af whigpartiet som kandidat vid presidentvalet, men besegrades af Van Buren. H., som vid följande presidentval (1840) erhöll pluralitet, fick blott en månad förvalta sitt ämbete, ty han afled redan d. 4 April 1841.
Harrogate [-gät], stad i engelska grefskapet York, West Riding. 9,482 innev. (1880). Det har flere jernoch svafvelhaltiga källor och är norra Englands mest besökta badort inne i landet (omkr. 10,000 kurgäster årligen),
Harrow-on-the-Hill [-rå-), by i engelska grefskapet Middlesex, 17 km. n. v. från London, med en af Englands mest besökta läroanstalter, anlagd 1571, men öppnad först 1611. En stor mängd af Englands ryktbara män har der
grundlagt sin bildning, bl. a. Sheridan, Byron, Peel och Palmerston.
Harsdorff, Kaspar Frederik, dansk arkitekt, född i Köpenhamn d. 26 Maj 1735, var elev af konstakademien från hennes stiftelse, 1754, erhöll 1756 hennes stora guldmedalj och reste 1757 som akademiens stipendiat till Paris för att utbilda sig under den tidens berömda arkitekter, förnämligast Blondel och Soufflot. Först 1762 reste han till Rom. Hans studier af forntidens konst fingo ett afgörande inflytande på hans konstnärsindividualitet. 1764 återvände han till Köpenhamn samt blef medlem af konstakademien (1765) och professor (1766). Men fäderneslandet hade endast få värdiga uppgifter att erbjuda en så talangfull och djupt bildad konstnär. Hans förnämsta arbete under lång tid var Grafkapellet vid Roskilde domkyrka, hvilket likväl fulländades först af hans lärjunge K. F. Hansen. För öfrigt var det endast i lösandet af sådana mindre uppgifter som Herkuleslogen i Rosenborgs have, som han kunde visa hvilka rika anlag bodde inom honom. Kristiansborgs brand 1794 och Köpenhamns 1795 öppnade för honom utsigt till en större och rikare verksamhet. Men innan regeringen hunnit fatta beslut om återuppförande af de större offentliga byggnader, som ödelagts af elden, hade döden bortryckt H., i Maj 1799. Endast i några privatbyggnader och i några icke använda utkast hade han fått tillfälle att visa på hvilket enkelt och storslaget sätt han förstod att lösa de uppgifter, som gåfvos honom. Kolonnaderna mellan palatsen på Amalienborg och den stora Erichsenska gården vid "Kongens Nytorv" vittna bland andra byggnader om hans stora talang. Ph. W.
Harspatt. Se Spatt.
Harsprånget (Lapska Njommelsaska), vattenfall i Lule elf. Se Njommelsaska.
Harstad, socken i Östergötlands län, belägen till större delen i Lysings och till en mindre del i Göstrings härad. Arealen 2,432 har, deraf 1,438 har i Lysings härad. Socknen är förenad med Väderstad (i Göstrings härad) till en församling och en kommun. Deras gemensamma kyrka kallas äfven Oskar Fredriks kyrka. Väderstad med H., som 1880 hade 1,387 innev, (deraf 980 hörde till Göstrings och 407 till Lysings härad), är ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Linköpings stift, Göstrings kontrakt.
Harsyra. Se Oxalis.
Hart, Solomon Alexander, engelsk målare, f. 1806, d. 1881, började med att måla miniatyrporträtt, men öfvergick sedan till den historiska genren: Wolsey och Buckingham (1834), Richard Lejonhjerta och sultanen Saladin (1835) m. fl. H. blef 1857 professor och 1865 bibliotekarie vid den kungl. akademien i London.
Harte [hart], Francis Bret, nord-amerikansk skald och novellförfattare, född i Albany (staten New York) d. 25 Aug. 1839, begaf sig 1854 till Kalifornien, der han arbetade som guldgräfvare, landtmätare, skollärare och sättare samt, sedan han genom några dikter, fulla af
Källa: Project Runeberg ·
