Hätta

Hätta (af hatt). 1. En under medeltiden (från midten af 1200-talet) stundom förekommande hufvudbonad (tyskarna kallade den gugel l. kugel), som slutade i en lång spets (strut) och likt en kapusjong var fäst vid yttertunikan (rocken); hatt, mössa. - 2. Byggnadsk., en rund, möss-lik tornbetäckning. Jfr Hjelm 4.