Heden

Heden (Fornnord. Heðinn), son af konung Hjarrande, bortröfvade konung Högnes dotter Hild. Högne förföljde qvinnoröfvaren och träffade honom vid Håö (Orkenöarna). Hild gick till sin fader och erbjöd honom i H:s namn ett smycke i förlikning, men förgäfves. Konungarna gingo upp på ön och ställde sina härar i slagordning. H. erbjöd sin svärfader ännu en gång förlikning, men Högne sade det vara för sent, då han redan dragit svärdet Dåenslef, som alltid måste blifva någon mans bane hvarje gång det blottades. Då började slaget, som kallades Hjadningastriden; det varade hela dagen, men om aftonen gingo konungarna om bord på skeppen. Hild gick om natten till valplatsen och uppväckte med trolldom alla de fallne kämparna. Nästa dag förnyades striden, och så fortfor det den ena dagen efter den andra. Alla de, som föllo, och alla vapen, som lågo på valplatsen, förstenades, men vid dagens inbrott reste de fallne sig med sina vapen, som då voro i godt stånd igen. Hjadningarnas strid skall på det sättet fortfara till Ragnarök. Så framställes berättelsen i Eddan; i senare norröna urkunder och hos Saxo Grammaticus förekommer samma sägen, ehuru försedd med mångahanda förändringar och tillägg. Enligt en version varade kampen i 283 år, till dess en kristen konung, Olof Tryggvesson, landade vid Håön. Då gick en af hans män, Ivar Ljome, i land om natten och drap H. och Högne samt hela skaran och gjorde dermed en ände pä Hjadningastriden. Th. W.