Heliakisk (af Grek. helios, sol) uppgång l. nedgång i fråga om en stjerna betecknar att hon, befinnande sig i solens närhet, börjar framträda ur solstrålarna vid uppgången (blir morgonstjärna) eller försvinner i dem vid nedgången (är aftonstjerna). I den gamla astronomien spelade denna benämning en viss rol, särskildt hos egypterna, hvilka af Sirius' helia-iska uppgång slöto till tiden, när Nilens öfversvämning skulle begynna, liksom de äfven deraf bestämde årets längd. E. J.