Hematocele (af Grek. haima, blod, och kele, svulst), kir., blodbråck. Efter ordalydelsen skulle denna benämning kunna användas för hvarje svulst, som innehåller blod; men man betecknar dock dermed hufvudsakligen de svulster i pungen hos mannen, hvilkas innehåll är blodigt. De kunna för öfrigt hafva sin plats antingen uti bindväfven tätt under huden, eller ock inuti ett förutvarande vattenbråck. I båda fallen är ett yttre våld oftast orsaken till blödningen, men i det förra äro svulstens gränser alldeles obestämda, och dess omfång kan blifva ofantligt stort. Såsom vid hvarje annan blodutgjutning under huden färgar sig denna snart blå, så att intet tvifvel om åkommans art kan uppstå. Om svullnaden är betydlig, kan den gifva anledning till svåra smärtor och är då ej utan fara, emedan hudens starka utspänning kan medföra brand deri. Behandlingen består i hvila, kalla omslag och, om det blir alldeles nödvändigt, insnitt för blodets uttömmande. Inuti ett vattenbråck inträffa ej så alldeles sällan blödningar, äfven der mestadels till följd af yttre våld. Svulsten är härvid begränsad. Man kan sluta till, att en dylik blödning inträffat på grund
af bråckets hastiga tillväxt och deraf att det förlorat sin genomskinlighet; dock äro dessa tecken osäkra, och ofta inträffar, att man vid operation af vattenbråck påträffar rester af blödningar deri, som hvarken patient eller läkare vetat om. Rsr.