Henoteism

Henoteism (af Grek. stammen hen, en, och theos, gud) kallar M. Müller den af honom antagna äldsta religionsformen Rig-Veda, i hvilken en vid hvarje särskildt tillfälle anropad gud anses såsom den högste, utan att man dervid öfver hufvud tänker på andra gudar, som kunde inskränka absolutheten hos den anropade guden, ehuru flere gudars tillvaro annars erkännes. Efter Max Müller hafva E. von Hartmann och O. Pfleiderer begagnat ordet henoteism i något modifierade och från hvarandra afvikande meningar. J. P.