Hermandad

Hermandad l. Heliga hermandad (Sp. Santa hermandad, "heligt brödraskap") kallades de föreningar, som Kastiliens och Aragoniens städer under medeltiden ingingo till landsfredens upprätthållande och den offentliga säkerhetens skydd, i synnerhet mot adelns öfvervåld. I Aragonien uppstod den första hermandad i midten af 1200-talet, i Kastilien 1282. 1295 öfverenskommo Kastiliens och Leons borgare att hämnas hvarje en adelsmans ingrepp i deras rättigheter. Lagstadgad ordning erhöll den numera s. k. heliga hermandad 1486 i Kastilien och 1488 i Aragonien, då Isabella och Ferdinand den katolske under sin ledning förenade alla städerna i ett väpnadt förbund till motvigt mot riddareordnarnas ständigt slagfärdiga härar. Liksom den tyska Hansan underhöll heliga hermandad egen här och tillsatte egna domare, hvilka egde döma och bestraffa hvar och en, som störde landsfriden, af hvad stånd han än vore: icke ens kyrkans asylrätt kunde skydda den brottslige. Sedan konungamakten ej längre behöfde dess bistånd, förlorade heliga hermandad sin betydelse. Vid midten af 1500-talet var heliga hermandad endast namnet på den polisstyrka till häst och till fots, som vakade öfver lugnet på landsvägarna, men äfven denna form af hermandad upphörde med tiden.