Heruler

Heruler (Lat. Heruli), ett germanskt folk, som ursprungligen synes hafva bebott de danska öarna. Derifran undanträngdes de, sannolikt redan i slutet af 2:dra eller början af 3:dje årh. e. Kr., af de från den skandinaviska halfön (Skåne?) kommande danerna. En del, och sannolikt den största, af herulerna utvandrade då i sydöst till kusten af Asovska sjön, der de blefvo östgoternas grannar och deltogo i deras plundringståg. En annan del af folket företog vikingatåg i vesterväg och hemsökte tillsammans med chavionerna (från Jutland?) Galliens kuster i slutet af 3:dje årh. De besegrades väl af kejsar Maximianus, men fortsatte under den följande tiden sina plundringståg. Ännu i 5:te årh., åren 455 och 459, företogo de tvänne vikingatåg till nordvestra Spanien, af hvilka det förra dock aflopp olyckligt. De till Asovska sjön utvandrade herulerna drogo efter hunnernas infall i Europa och möjligen såsom Attilas lydfolk vester ut till landet norr om Donau, gent emot Pannonien och Noricum, der de jämte rugier, skyrer och turcilinger voro bosatta i 5:te årh. De tyckas nu hafva varit det romerska rikets "foederati" (bundsförvandter) och ställde en mängd legosoldater i den romerska hären. Det var sådana uti Italien inqvarterade heruliska, rugiska, skyriska och turcilingiska förbundstrupper, som fordrade en tredjedel af de romerska godsegarnas jord och, då detta ej bifölls, utropade Odovakar till sin konung, störtade den siste vestromerska kejsaren, Romulus Augustus, 476, och togo i besittning de fordrade jordlotterna. -- De i landet vid Donau qvarblifna herulerna företogo vid samma tid plundringståg till Noricum och ödelade Juvavium (Salzburg), omkr. 480. Deremot stod deras konung på vänskaplig fot med Teoderik den store. Omsider (efter 507?) blefvo de besegrade af langobarderna och nödsakade att utvandra. En del beslöt då att uppsöka sina gamla hemvist vid Östersjön och drog till danerna. Af dessa försedda med fartyg foro herulerna, enligt Prokopios, öfver till "Thule" (den skandinaviska halfön), der de bosatte sig bredvid "gautarna" (götarna). Möjligen äro dessa heruler de i Värend invandrade virdarna. En annan del af folket koloniserade, efter vexlande öden, såsom det bysantinska rikets "foederati" trakten kring Singidunum (nära Belgrad). Sedan desse herulers hela konungaätt omkommit i inbördes strider, beslöto de att hemta sig en konung af den gren af den gamla konungaätten, som då ännu lefde qvar hos de i Skandinavien invandrade herulerna. För detta ändamål affärdade de till dem en beskickning; men då den prins sändebuden utsett till konung dog under resan, måste de återvända till Skandinavien och utse en annan prins. Under det dröjsmål, som deraf förorsakades, hade det lyckats det bysantinska hofvet att till konung öfver de kring Singidunum bosatte herulerna insätta en i Konstantinopel uppfostrad herul. Men då nu den från Skandinavien hemtade heruliske prinsen anlände och vann anhang bland de södra herulerna, kom det till krig mellan de båda medtäflarna om konungadömet. I denna tronstrid såg sig dock snart den bysantinske skyddslingen öfvergifven af sina egna trupper och måste fly till kejsaren (omkr. 550?). -- Heruliska hjelptrupper stredo i de romerska härar, som under Belisarius och Narses bekrigade östgoterna uti Italien och slutligen störtade deras välde. Efter den tiden träffar man icke vidare herulernas namn i historien. S. F. H.