Hesiodos

Hesiodos (Lat. Hesiodus), grekisk skald i 9:de l. 8:de årh. f. Kr., från Askra i Beotien, dit hans föräldrar hade invandrat från det eoliska Kyme. Möjligen var H. hufvudman för en i samband med sånggudinnornas dyrkan på det närbelägna Helikon stående presterlig sångareskola, från hvilken i sådant fall de honom tillskrifna dikterna torde hafva utgått. I alla händelser är han den äldste representanten för grekernas didaktiska epos, hvilket upptagit den homeriska hjeltediktens versform och språkidiom, ehuru dess innehåll och hela syftning äro väsentligen olika, likasom fallet är äfven med den tidsålder, som det representerar. Den glada, sköna hjeltetiden, med sin sorglösa lefnadsfröjd och sin naivt ideala verldsåskådning, var förbi. Menskligheten hade åldrats; det omedelbara och barnsligt tillitsfulla förhållandet till gudarna var rubbadt, och i dess ställe trädde en kombinerande reflexion öfver religiösa frågor, hvarjämte kampen för tillvaron i hela sin sträfva hvardaglighet började göra sig gällande och taga såväl tankar som arbetskraft i anspråk. Detta är den stämning, som afspeglar sig i H:s dikter. Till omfånget mest betydande bland dessa är Theogonia (Teogonien), ett försök att i genealogiskt systematiserande form sammanjämka de äldre sagornas läror om olika gudaslägten och om verldens uppkomst. Bristen på inre enhet och sammanhang ådagalägger dock tillräckligt, att detta arbete, om än till sin grundstomme verkligen härrörande från H., i sitt nuvarande skick är frukten af en under vidt skilda tider bedrifven kompilation. Erga kai hemerai ("Arbeten och dagar". Sånger af Hesiodus, öfvers. af M. Boman, utgifna af L. Hammarsköld, 1813) innehålla dels med hänsyn till de onda och svåra tiderna vissa allmänna lefnadsregler, dels speciella anvisningar rörande landtbrukets olika förrättningar och de för dessas utförande lämpliga dagarna. Denna dikt är hufvudsakligen riktad till skaldens broder Perses. Aspis herakleous ("Herakles' sköld", öfvers. af J. Tranér, 1833), en föga lyckad efterbildning af beskrifningen öfver Achillevs' sköld hos Homeros, betecknas redan af alexandrinska kritiker såsom oäkta. Dock torde början af densamma tillhöra endera af de båda H. tillskrifna, men numera förlorade mytologiska dikterna Eoiai (så kallad, emedan hvarje afdelning började med orden: E hoie, "Eller sådan som") och Katalogos gynaikon (Qvinnoförteckningen). -- Bland nyare upplagor af H:s sånger märkas de af Schömann (1869), Köchly (1870) och Göttling (3:dje uppl. utgifven af Flach 1878). A. M. A.