Hessen

Hessen, tyskt landtgrefskap, var ett gammalt namn på det af hessare bebodda landet kring Rhens och Mains bägge stränder. H:s historia ända till midten af 1200-talet sammanfaller med Thüringens. Då det landtgrefliga huset af Thüringen och H. 1247 utslocknade på manssidan med tyske konungen Henrik Raspe, uppstod det s. k. thüringska arfföljdskriget, hvilket ledde till Thüringens och H:s skilsmässa. Sistnämnda land tillföll Henrik Raspes brorsdotter Sofia (1247--82), hvilkens son Henrik Barnet (1263--1308) blef stamfader för det landtgrefliga hessiska huset. H. blef 1373 landtgrefskap. 1458 delades det mellan bröderna Ludvig III (1458--71) och Henrik III (1458--83) i H.-Kassel och H.-Marburg, men redan 1500 återförenades dessa land under Vilhelm II:s (1493-- 1509) af H.-Kassel spira. Dennes son Filip I den ädelmodige (1509--67) införde 1526 reformationen i sitt land och deltog såsom stiftare af det schmalkaldiska förbundet i det schmalkaldiska kriget mot kejsar Karl V (1546--52). Hans söner delade 1567 landet och grundade linierna H.-Kassel, H.-Marburg, H.-Rheinfels och H.-Darmstadt, af hvilka dock H.-Rheinfels redan 1583 och H.-Marburg 1604 utslocknade.