Hetär

Hetär (Grek. hetaira, väninna) kallades i det forna Grekland hvarje qvinna, hvilken, obunden af familjelifvets skrankor, under friare former umgicks med männen och deltog i deras samqväm. De flesta hetärer voro fala tärnor af sämsta slag, hvilka, ofta uppträdande såsom danserskor, flöjtspelerskor o. s. v., utbjödo sig åt den förstkommande. Deras antal var högst betydligt i alla större städer, t. ex. Athen, der de för rättigheten att bedrifva sitt yrke erlade en särskild skatt till staten. På några ställen, t. ex. i Korint, hade de i egenskap af kärleksgudinnan Afrodites prestinnor (hieroduloi) till och med en viss religiös helgd. Många hetärer utmärkte sig dock äfven genom hög bildning och fin umgängeston, andra genom sin oförlikneliga skönhet och allt besegrande förförelsekonst äfvensom genom det oerhörda pris, för hvilket deras ynnest måste köpas. Ryktbara voro framför andra Thais, Myrrhine, Lamia, Theodota, Lais och Fryne, hvilken sistnämnda af Praxiteles användes såsom modell vid hans framställning af Afrodite. Aspasia, Perikles' frejdade väninna, kan knappast räknas till de egentliga hetärernas antal. Vid bedömandet af hetärernas betydelse inom det forngrekiska lifvet måste man besinna, att i Grekland familjens qvinliga medlemmar till följd af det strängt tillbakadragna lif, som lagstiftning och sedvänja ålade dem, och den ringa omsorg, som egnades åt deras andliga utveckling, stodo på en jämförelsevis låg bildningsgrad, så att ett mera spirituelt qvinligt umgänge för männen stod att finna endast i hetärernas sällskap. A. M. A.